”Det är du som är den som är du”. Det är ett av de poetiska budskap fotografen Hillevi Nagler hittat utomhus. Med utställningen Gatans poesi hoppas hon att vi alla ska öppna ögonen för vardagskonsten.

[Ur nummer: 05/2010] Det började med att det dök upp meddelanden, säger Hillevi Nagler. En dag såg hon en lapp bland grenarna på en buske. Någon hade skrivit Längtan. Hillevi tyckte det kändes som en konstinstallation – och bestämde sig för att börja spara på sådana detaljer i gatubilden.
– Det var magiskt, hela tiden dök det upp budskap med saker jag just då behövde höra, säger hon.

Handskrivna budskap
Nu visas ett tjugotal av hennes fotografier på Arbetets museum, där det också ingår ett bildspel. Bilderna samlade Hillevi Nagler in under ett år då hon gav sig själv i uppdrag att fota något varje dag. Handskrivna budskap tycker hon särskilt mycket om, som: ”Av dom som var där så tycker jag att jag var trevligast” skrivet med spretig stil. Eller en lapp med texten ”Det saknas ord”, över något bortrivet.
– Folk har så mycket humor och finess. Jag blev glad över att det finns de som vill förmedla saker till oss andra. Det är som en gåva, säger Hillevi Nagler och fortsätter:
– Jag tycker inte att man ska förstöra privat egendom, men det finns många utrymmen i stan som är ganska fula, och där tillför det här verkligen något.
Det kunde också vara en fin färgkombination som fångade Hillevi Nagler, eller en skugga. Många har blivit förvånade över hur mycket hon hittat.
– Men man kan se en hel del om man bara försöker vara lite öppen. Och livet blir rikare. Vi är vana vid att allt ska vara så märkvärdigt, men man kan få upplevelser på sin egen bakgård. Jag vill att man ska kunna glädjas åt det lilla, säger hon.

Politiskt utan plakatretorik
De flesta meddelandena har en existentiell prägel.
– Och det är också intressant. Hade jag fotat under 70-80-talen hade det nog varit mycket mer politiskt.
Visst finns det även nu, menar Hillevi Nagler. Men ofta utan den humoristiska ton hon gillar. Fast en del installationer är politiska utan plakatretoriken. På en gul husvägg hittade hon små försynta bokstäver som bildade ordet ”Solidaritet”, med en pil som pekade mot en buske.
– Det är som vår tids syn på det ordet. Det är lite försynt, och på en undanskymd plats, som i dagens samhälle, säger hon.