Ett mejl kan betyda mycket, det kan vara ett desperat rop på hjälp i en situation där man inte längre vet vad man ska ta sig till. Så tolkar jag mejlet jag fick häromdagen.

[Ur nummer: 06/2010] Det handlar om bedrövliga arbetsförhållanden på ett av landets större slakterier med anledning av att en ny slaktlinje tagits i bruk. Det är en till synes initierad redogörelse som avslutas med en mening skriven i versaler som lyder: ”Stoppa de dumma cheferna som inte begriper hur det ska gå till på en arbetsplats och hur försiktighet och varsamhet är a och o inom livsmedelsproduktion.”
Som jag ser det är mejlet inte bara ett rop på hjälp, det är också ett exempel på följden av bristande resurser när det gäller bevakningen av arbetsförhållandena. Mejlet var inte bara adresserat till oss på Mål & Medel utan också till Arbetsmiljöverket och förbundets ombudsmän.

Livsmedelsindustrin är en farlig bransch att jobba inom. Livsmedelsarbetare råkar i högre grad än andra ut för arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Förbundet har satsat mycket kraft på att förbättra arbetsförhållandena, både avtalsvägen och genom kartläggning. Helt klart behövs fler insatser. Här fyller Arbetsmiljöverket en viktig funktion. Problemet är att verket fått betydligt sämre resurser sedan den borgerliga regeringen tog över.

Under en treårsperiod bantades Arbetsmiljöverkets budget med 155 miljoner kronor, det vill säga cirka en tredjedel av verkets pengar drogs in. Pengar som använts för att sänka skatterna. Det har lett till att verket tvingats säga upp cirka 30 procent av inspektörerna och att inspektionerna av arbetsplatserna drastiskt minskat mellan 2006 och 2009, från 40 000 till 30 000. Knappt sex procent av landets arbetsplatser inspekteras idag.

Sverige, som ansetts världsledande inom arbetsmiljö, lever inte längre upp till ILOs rekommendationer om antalet arbetsmiljöinspektioner. Enligt Arbetsmiljöverkets egna beräkningar skulle 109 inspektörer behöva anställas för att nå upp till ILOs mål om en inspektör per 10000 anställda. Som det är för innevarande år så finns endast 0,7 inspektörer per 10000 anställda.

Arbetsmiljöverket har som en följd av färre inspektioner tvingats använda mer av de maktmedel man förfogar över. Antalet föreläggande och förbud har ökat med närmare tre procent, de med vite har ökat med drygt nio procent. Polis- och åtalsanmälningar av misstänkta arbetsmiljöbrott har ökat med närmare 17 procent.Statistiken visar också att arbetsplatsolyckorna ökar. Enligt preliminära siffror för första kvartalet 2010 rapporterades 8339 arbetsplatsolyckor jämfört med 7500 året innan.

Att sätta upp en nollvision när det gäller dödsfall orsakade av arbetet är rimligt. Det har också LO gjort. Hittills i år har 22 personer fått sätta livet till på jobbet. Det är helt oacceptabelt. Det behövs en regering som vill stärka och inte försvaga skyddet.

Inte minst Arbetsmiljöverket måste få mer resurser till inspektioner. I de rödgrönas gemensamma budgetmotion anslår de 40 miljoner till just detta. Det är värt att begrunda.

Den borgerliga regeringens ideologi bygger på marknadstänkande, att arbetsgivarna ska satsa på bra arbetsmiljö för att det är lönsamt. Men det är ett cyniskt synsätt. Bra arbetsmiljö handlar i grunden om människovärde, inte om att jaga kostnader.