I dag är tacksamheten stor över att Marknadsdomstolen och NO nobbade fusion med Arla

Det fanns en gång i tiden ett mejeri i varje medelstor svensk stad. Numera har mjölken i butiken ofta färdats många, många mil. Men det finns undantag. Som mjölk från Gefleortens mejeri vars lokala profil blivit allt mer lönsam.

[Ur nummer: 11/2010] Det går allt bättre för små mejeriföreningar. Närproducerad mjölk har med åren blivit allt mer uppskattad. Det har Gefleortens mejeriförening, som grundades 1933, fått erfara.
Den tegelröda mejeribyggnaden på Södra Kungsgatan i centrala Gävle har en speciell plats i gävlebornas hjärta. Både Coop och Willy har lärt sig en läxa och det kommer troligen att dröja innan handelskedjorna försöker kasta ut Gefleortens produkter från butikshyllorna. Sist de försökte sig på detta så vållade det folkstorm och kedjorna tvingades backa.
Jörgen Nyberg är glad över konsumenternas uttalade stöd.
– Det kändes väldigt bra, konstaterar han nu några år efter att det begav sig.
Han har varit anställd på mejeriet sedan 1996 och sedan 2006 är han klubbordförande.
– Men jag har inte jobbat på mejeriet i ett sträck sedan 1996. Jag har varit tjänstledig för studier i flera år, berättar han.
Det visar sig att han har en gedigen utbildning. I fyra och ett halvt år läste han internationell ekonomi vid Södertörns högskola i Stockholm.
– Visst har tankarna funnits att göra något annat men jag trivs här och jag har bra arbetskompisar. Och kunskaperna jag har är sådana som man bär med sig och har nytta av oavsett var man jobbar.

Färre men större leverantörer
Vi sitter i mejeriets konferensrum och samtalar. På klubbexpeditionen ryms vi inte, det är ett allt för litet krypin. Det är dock ingen liten arbetsplats. De är 45 kollektivanställda som jobbar i produktion, varav 38 är medlemmar i Livs.
– De sju som står utanför brukar jag fråga med jämna mellanrum om de inte ska gå med. Jag brukar också påpeka så ofta jag kan vikten av att vara medlem och att vi är starka tillsammans, berättar han.
Gefleorten är som sagt ingen stor förening. Invägningen ligger på 35-36 miljoner liter per år. Den har inte minskat däremot har antalet leverantörer gjort det. De har blivit färre men större.
Mjölken, som kommer från ett 100-tal gårdar i närområdet, hämtas varannan dag av mejeriets två tankbilar.
Jörgen Nyberg konstaterar att ”Gefleortens – Ditt lokala mejeri” är en bra varubeteckning. Det talar tydligt om varifrån mjölken kommer.
– Andra mejerier har betydligt knepigare namn, som Arla och Milko som finns i stora delar av landet och inte har någon tydlig geografisk anknytning till en plats eller ort.
Det går bra för Gefleorten även om konkurrensen blir allt tuffare. Det som mejeriföreningen sätter sitt hopp till är konsumenternas engagemang och miljömedvetenhet som blivit mer och mer utbredd. Vid sidan om vanliga traditionella mjölkprodukter producerar Gefleortens även ekologiska. Det har man gjort en längre tid.
– Det är något som går framåt i hela Sverige, konstaterar Jörgen Nyberg.
Men mejeriets marginaler är inte stora. Det är svårt att höja priset ut i butik samtidigt som omkostnaderna ständigt ökar. Konkurrensen från framför allt mejerijätten Arla blir allt tuffare. Gefleorten har därför valt att inte lämna ut sitt invägningspris, en av få föreningar som hemlighåller detta.
– Anledning till det är att handeln inte ska få argument att pressa priset ytterligare, förklarar han.

Glad att fusionen stoppades
Vi lämnar konferensrummet för att gå ut i produktionen. På vägen möter vi Johan Hellberg, tidigare klubbordförande och numera suppleant i klubbstyrelsen. Han jobbar ute i expeditionen där varorna plockas ihop för att köras ut till butikerna. Här har han arbetat sedan 1983.
Det som han uppehåller sig vid är hur nära det var att Gefleortens 15 månader långa fusion med Arla i början av 1990-talet hade slutat illa om inte Marknadsdomstolen och NO sagt nej till fusionen.
– Att fusionera kändes okej då men idag 20 år senare kan man bara konstatera att vi inte hade funnits kvar om vi gått ihop med Arla.
Han berättar om de många turerna som var och att klubben först sagt nej till fusionen men sedan ändrat sig och sagt ja.
– Vi trodde att vi var säkra. Arla hade många mejerier på den tiden. Det kändes tryggt. Vi tänkte att de aldrig hade fusionerat med oss för att sedan lägga ner oss. Vi trodde inte att vi var hotade.
Men efter att Arla fusionerat med danska MD Foods konstaterar han att situationen förändrats radikalt. Idag hade Gefleortens mejeri med största sannolikhet inte funnits kvar. Alla mejerier som han räknat som säkra har lagts ner, som till exempel mejeriet i Örebro.
Det som idag tillverkas i Gävle är förutom mjölk och fil även yoghurt, crème fraîche och grädde. Storsäljare är mejeriets mellanmjölk i 1,5-litersförpackning. Egentillverkat smör och ost är det länge sedan mejeriet kunde erbjuda sina kunder. Ysteriet lades ned i samband med att fusionen med Arla var aktuell.

Egna märkesvaror åt Ica
Väl ute i produktionen så är det första som jag ser på linjen yoghurtförpackningar som produceras åt Ica, det vill säga egna märkesvaror, EMV. Det är en ganska liten del av produktionen, utgör några procent. Det är Loc Nguyen som denna dag håller ett vakande öga på förpackningarna som glider fram. Han får plötsligt mycket att göra. Det strular och det dröjer ett tag innan han hinner växla några ord. När han hämtat andan berättar han hur han brinner för sitt jobb och att de produkter som lämnar mejeriet ska vara så bra som möjligt.
– Det är mycket som man måste tänka på. Jag vill att kvalitén ska bli så bra som möjlig. Det tänker jag på när jag börjar dagen med att göra rent och även när jag slutar för dagen. För förutom att köra maskinen så ansvarar jag för städningen och för att förbereda för nattens körning.
Han är 39 år, kom till Sverige som båtflykting när han var 17 år. På mejeriet har han arbetat i 10 år. I facket har han varit medlem så länge han kan minnas.
– Men jag tycker att avgiften är för hög. Det vill jag särskilt ha sagt.
Han är småbarnsförälder. På mejeriet tjänar de strax över avtal, fick inget extra påslag i årets avtalsrörelse.
Strax intill, vid en annan linje, arbetar Anette Åsblom. Hon håller koll på gröna mjölkförpackningar. På dessa syns Gefleortens logga tydligt, inga EMV-produkter med andra ord. Anette Åsblom är kassör och studieansvarig i klubben. Hon har arbetat på mejeriet sedan 1994. Hon har starka känslor för den lokala mjölken som de producerar.
– Det hänger nog ihop med att min farfar var leverantör på sin tid och en av ägarna. Han är död sedan länge men mitt engagemang finns kvar.
Hon konstaterar att det kommit många uppstickare samtidigt som mejeriföreningarna blir färre och större.
– Jag tror att pendeln kommer att slå tillbaka och att vi kommer att se fler små mejeriföreningar.
Hon berättar att det är många anställda som har släktingar som jobbar på mejeriet. Det är heller inte ovanligt att anställda är släkt med leverantörerna.
– Jag är stolt över det jag gör, det handlar om sann yrkesstolthet. Alla jag känner vet att jag jobbar här. Jag lägger mycket energi på att våra produkter ska vara så bra som möjligt. Jag har nog lite gammaldags inställning, att det gäller att göra sitt bästa. Jag har intrycket att det inte är så vanligt att man tänker så längre.
Själv försöker hon äta så mycket ekologiska produkter som möjligt, på senare tid även rättvisemärkta.
– Jag tänker mycket på vad jag köper och äter. Jag vill använda mina pengar på ett vettigt sätt men det är inte alla som har råd att göra det.
Vi går ut till avdelningen där man hanterar tomgodset. Här jobbar Antonio Lodi, skydds?ombud sedan fyra år tillbaka. Han har jobbat på mejeriet i snart 20 år. Han berättar att han kom till Sverige från Chile som politisk flykting. Han jobbade som gruvarbetare och var fackligt aktiv. Att han hamnade på mejeriet berodde på att han knackade på och frågade om jobb, och på den vägen är det.
– Jag blir stolt och glad när jag ser vår mjölk i butiken. Det känns bra att den är närproducerad, att transporterna därmed blir korta vilket är bra för miljön.

Åtgärder mot buller
Som skyddsombud har han varit engagerad i att få bukt med bullret som är ett stort problem på hans avdelning. Arbetsmiljöverket har krävt att åtgärder vidtas. Nu har bullret minskats men öronskydd är fortfarande ett måste.
Rebecca Åstrand har vägarna förbi. Hon jobbar på labbet, har arbetat på mejeriet i tio år och är skyddsombud. Hon har också hon varit engagerad i bullerproblematiken. Hon har också ett positivt förhållande till sin arbetsplats.
– Det är roligt att vi kör så mycket närproducerat. Det är populärt bland konsumenterna som stödjer oss till 100 procent, konstaterar hon.
Själv säger hon att hon verkligen gillar mjölk. Det är nog en förutsättning. I hennes jobb på labbet ingår att provsmaka allt som produceras.
– Men för den skull har jag inte tröttnat även om det blir en hel del mjölk som jag dricker.