Petteri Nouttimäki har sedan 1997 roat Mål & Medels läsare med sina underfundiga serier. De kan vara svåra att förstå, men när man väl gör det får man valuta för mödan, det är en insiktsfull humor. Det gäller också novellen här intill och hans nyutkomna roman Nilsons Lag – en svindlande satir.

[Ur nummer: 11/2010] Det är en ganska så burlesk historia som Petteri Nouttimäki kokat ihop i sin roman Nilson Lag, (Edicom Förlag, 2010). Han vill visa hur det går till bakom kulisserna i börsvärlden. Hur stora förmögenheter kan uppstå ur tomma intet och hur lätt de kan gå upp i rök. Och det lyckas han verkligen bra med på sitt eget speciella sätt med många tillfällen till skratt.

Lådor med obestämt innehåll
Huvudpersonen är Nilson och handlingen kretsar kring tre lådor med obestämt innehåll som han impulsivt köper. Sedan är karusellen igång. Det är fascinerande läsning. Med enkla medel lyckas författaren visa hur en finansiell bubbla uppstår för att sedan utvecklas till en global ekonomisk härdsmälta. Han lyckas med konsten att göra allvarliga saker roliga.
Just denna förmåga att berätta dråpliga historier är lite av Petteri Nouttimäkis signum. Det visade han även i filmen Smala Sussie som han var med om att skriva manus till. Fler exempel finns också i de kåserier som samlats i boken Nuottimäki försvarar kulturen (Interzone, 2000). Hans tecknade serier har kommit ut i bokform med titeln Simultanterna anfaller (Kartago, 2004).

Fantasifullt barn
Petteri Nouttimäki är född 1968 i Finland, flyttade som fyraåring till Sverige och är idag bosatt i Norberg. Böcker lär tidigt ha tagit form i hans fantasi.
Han berättar själv i pressreleasen till romanen att ”När de andra barnen spelade fotboll kunde man se mej balansera på trottoarkanten med ihopdragna ögonbryn och en bister min mumlande besvärjelseliknande historier till mej själv. Men jag skrev aldrig ner dem. Det var någon slags primitiv roman med mig själv i huvudrollen. Så en dag hände det sig att en vän lånade pengar till öl av mig, och ville sedan betala tillbaka med en skrivmaskin. Och på den vägen är det…”