Går det att ifrågasätta det rationella i Arla Foods storskaliga, centraliserade lösning av distributionen? Göran Wrene, vice klubbordförande på mejeriets terminal i Årsta, gör ett försök.

[Ur nummer: 01/2011] Hans utgångspunkt är avståndet mellan kunden och butiken.
– Butiken borde inte ligga längre bort än 300-400 meter från kundens bostad. Som det är nu kör Arlas chaufförer halvägs till kunden och så får kunden köra själv till butiken som placerats i ett externt köpcentrum. Det här kan inte vara klokt ur miljösynpunkt.
Om konsumenterna tar bilen till en stormarknad för att handla blir det konsekvenser. Butikerna i närområdet, i kvarteret, dör. Det bidrar till sociala problem och miljöproblem.
Han konstaterar att individens val som konsument inte leder till det samhälle som han eller hon vill ha som förälder till barn. Ur föräldraaspekten är det bra om många vuxna rör sig i kvarteret. Det är heller inte bra för konsumentens gamla mor som saknar bil att det inte finns någon fullvärdig butik i närheten.
– Här går det att göra något. Vi kan fatta politiska beslut. Kommunen har planmonopol för dagligvaruhandln. Vi har möjlighet att styra över butiksetableringen, men de svenska politikerna har abdikerat.
I grannlandet Finland ser det annorlunda ut. Där lagstiftar politikerna för att konsumenterna ska kunna ta sig till butiker utan bil.