Bild:

”Jag skulle aldrig slänga
metall i mina hushållssopor”

Vad kan vi göra för att spara på gemensamma resurser och rädda miljön? Virginia Parkkila funderar ständigt över dessa frågor och har förmånen att få utlopp för sitt engagemang både på jobbet och hemma.

[Ur nummer: 01/2011] Virginia Parkkila jobbar på Bubs godisfabrik i utkanten av Jönköping. Den här dagen när jag besöker henne yr det rejält med snö runt knutarna, ett riktigt snöoväder drar fram.
– När du och jag är klara ska jag gå ut och skotta snö, säger hon och ser ut genom fönstret.
Hon jobbar i lagret, har ansvar för mottagning, orderhantering och avgående gods. Det gäller att se till att underlätta för dem som hon ska expediera.
Hon har jobbat på fabriken i åtta år, började i produktion. Hur det kom sig att hon hamnade på Bubs är en historia i sig. Hon jobbade på Posten, ständig natt. Det var slitsamt i längden och hon bestämde sig för att byta jobb.
– Så jag kollade vad det fanns för industrier i närheten och knackade dörr. Det är bästa sättet tycker jag att söka jobb på, att visa upp sig helt enkelt.
Efter någon vecka hade hon fixat nytt arbete på Bubs, ett företag som lockade då hon kände att det hade potential att utvecklas. Så har också varit fallet. På fabriken finns idag 27 anställda. Det är nästan en fördubbling sedan hon började då de var 14 anställda.

Trivs med jobbet
Viriginia Parkkila bor med man och två barn i hus i Norrahammar och har cykelavstånd till jobbet. Här har hon i stort sett alltid bott. Men hennes efternamn är finskt då hennes man kommer från Finland. Själv har hon sina rötter i Kroatien. Båda föräldrarna kommer därifrån.
– Jag har en hel del släkt kvar i Kroatien som vi brukar hälsa på.
Hon ger ett energiskt och entusiastiskt intryck. Det märks tydligt att hon har ett jobb som hon trivs med. Det som gör det extra roligt, berättar hon, är det ansvar som hon fått för kvalité- och miljöfrågor.Hon konstaterar att det är en fördel att hon tidigare jobbat i produktion.
– Jag kan hela kedjan, det vill säga har koll på hela verksamheten och har ett helhetsperspektiv i och med att jag jobbat överallt.
Ett par dagar i månaden ägnar hon sig helt åt dessa områden. Hon kollar rutiner och kompletterar när det brister.
– Mycket handlar om hur vi genom att bli effektivare bidrar till en bättre yttre miljö.
Med tiden har hon blivit allt mer engagerad, kommer också med egna idéer till förbättringar.
– Vi tittar på precis allt, berättar hon. Det dyker upp saker hela tiden som vi kan ta tag i. Nyligen gick vi till exempel över från platsburkar till pappkartonger.
De använder sig numera också av rötning, det vill säga tar till vara godisspill och annat organiskt material för omvandling till biogas. Det finns en kommunal biogasanläggning ett stenkast från fabriken.
– Det här är något som är ganska nytt som jag varit involverad i för att lösa rent praktiskt.
Det är mycket som skulle kunna effektiviseras, konstaterar hon. Tekniken går också framåt, det som åtgärdas handlar om allt från finjusteringar till större satsningar. Sedan är det självklart alltid en fråga om pengar.

Koll på sambanden
En hel del av miljöarbetet går ut på sortering. Det är också något som hon är noga med hemma.
– Jag skulle aldrig slänga metall i mina hushållssopor, skulle du göra det? frågar hon och spänner blicken i mig och jag tvingas erkänna att det tyvärr har hänt.
Hon skakar på huvudet och berättar om sitt miljöengagemang och hur det vuxit fram successivt.
– I och med att jag jobbar med dessa frågor så lär jag mig mer och mer hur saker och ting hänger ihop. Jag har också fått en hel del utbildning och lyssnat på många föreläsare.
Hon säger att det kan vara ansträngande att ha en hög ambitionsnivå men att det är värt det. Det är också viktigt för henne att vara ett föredöme för barnen. Hon vill att de ska växa upp med dessa värderingar, att spara på de gemensamma resurserna.
– Människor kommer alltid att konsumera. Därför gäller det att hitta ett sätt att göra det på som inte är så miljöfarligt. Men jag vill inte framstå som en fanatiker för det är jag inte.
Hon är inte heller aktiv i miljörörelsen.
– Nej, det är mer som privatperson som jag är engagerad och försöker tänka på vad jag kan göra i min vardag för att inte belasta miljön.
I den mån hon kan köper hon Kravmärkt. Tycker samtidigt att man även måste kunna köpa sådant som inte är så nyttigt. Hon jobbar ju på en godisfabrik och här tillverkas än så länge inte Kravmärkt godis.
– Vi har pratat om det men det är inget som är på gång just nu. Däremot för vi ständigt diskussioner vid inköp av tillsatser om vad som är mest hälsosamt. Det är också inskrivet i företagets policy att hitta så bra alternativ som möjligt.