[Ur nummer: 02/2011] För två år sedan utbröt hungerkravaller i ett 30-tal länder på grund av att matpriserna sköt i höjden. Det var förstasidesnyheter även hos oss. Nu händer det igen. Matpriserna skenar åter och åter rapporteras om kravaller.
FN:s livsmedelsorgan, FAO, varnar för en mycket svår situation där fattiga länder drabbas värst, bland dessa finns många afrikanska. Fattiga länder är extra sårbara för pris?höjningar då många av dem är beroende av importerade livsmedel. Det är stor skillnad på hur stor del av inkomsten som människor i olika delar av världen lägger på mat. De allra fattigaste spenderar redan mer än 70-75 procent av sin inkomst på mat.
Det finns också en grupp som sällan uppmärksammas, det är lantarbetarna som utgör drygt 400 miljoner av den miljard människor som går hungriga. Om de fick skäliga löner skulle de kunna äta sig mätta. Många av dem jobbar inom exportjordbruket och det är vi i de rika länderna som köper deras varor. Om lantarbetarna kan organisera sig och nå framgång i sin fackliga kamp för bättre löner och arbetsvillkor skulle ett väsentligt steg framåt ha tagits.
Men vägen dit är lång och det kräver solidaritet från andra fackförbund som står närmare slutkonsumenten. Det är därför lantarbetarna är med i samma globala yrkesfederation, IUL, som livsmedelsarbetarna.

Helt klart är den tekniska utvecklingen inom jordbruket central för tillgången på mat. Är det verkligen rationellt att satsa på jordbruk med tonvikt på konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel? Ja, det kan det väl vara för de bönder (industriella jordbruk) som har den storlek som krävs. Och som har tillgång till kapital, jord, vatten och vägar. Men även då känns det något osäkert med tanke på oljan. Vad händer när oljepriset stiger?
Jag tror att det är dags att på allvar tänka i andra banor. Det behövs mer forskning för att utveckla avancerade ekologiska jordbruksmetoder. Det behövs kunskaper som utvecklas ihop med jordbrukarna, lantarbetarna och livsmedelsarbetarna.

Det är till syvende och sist de ekonomiska intressena som styr och ställer. Den globala livsmedelsproduktionen kontrolleras av ett fåtal stora transnationella företag. (Se boken Dagens rätt.) Några av dessa företag tjänar mycket pengar när råvarupriserna stiger. Det gäller till exempel amerikanska Cargill som både är producent av jordbrukets insatsvaror och förädlade varor. Det har också blivit allt mer intressant på finansmarknaden att spekulera i de stigande priserna. Det känns inget vidare att i Dagens Nyheter den 20 januari läsa rubriken ”Så investerar du i stigande livsmedelspriser”.
Men något håller på att hända. Stigande matpriser och spekulation i jordbruksprodukter drabbar också den rika delen av världen. Frankrike säger, enligt tidningen ATL, att man kommer att prioritera frågan under sitt ordförandeskap i G20. Målsättningen är mer reglering i allmänhet och mer insyn i synnerhet. Det handlar om information om vem som handlar och hur mycket det finns att handla. EU-kommissionen sägs också efterfråga den typen av information.
Glädjande är att EU-parlamentet efter 18 månaders förhandling antagit den första lagen någonsin för att reglera riskkapitalbolagens framfart. Det är viktigt då livsmedelsföretag varit en het marknad för dessa bolag, med förödande konsekvenser för de anställda.

Lagen är resultatet av ett målinriktat och digert politiskt arbete som inleddes för fyra år sedan och där bland andra livsmedelsarbetarnas globala yrkesfederation, IUL, spelade en betydelsefull roll.