Patografi: Gunnar Brulin, Bearbeta mig (Mat & Makt Förlag 2014)

Den 4 oktober 2012 – på Kanelbullens dag – dog journalisten och författaren Gunnar Brulin, han fick hjärtstopp under en cykeltur längs Söder Mälarstrand i Stockholm. Det här skulle kunna vara en minnesskrift över honom om det inte vore för fyra livräddare som gav honom hjärtmassage innan ambulansen var på plats.
I dagarna (närmare bestämt på Kanelbullens dag 2014) gav Gunnar Brulin ut ”Bearbeta mig”, hans tredje bok i serien om ”Matens arbetare”. Den som läst någon av de andra böckerna, ”Blågul slaktare” eller ”Depån”, känner igen den eftertänksamma stilen och det vackra, avklarnade språket. Vardagen byter blod med idéernas värld.
I den senaste boken beskriver författaren med uppbruten kronologi den mödosamma självreflekterande vägen från ”döden” på Söder Mälarstrand och på sätt och vis tillbaka dit.
Ett år efter händelsen möter den överlevande sina livräddare och de berättar för honom vad de minns av olyckan.
För distansens skull har författaren valt att beskriva sig själv i tredje person, han använder sig därtill av ett fragmentariserat framställningssätt som känns helt kongenialt med ambitionen. Gunnar Brulin siktar in sig på olika delar av tillfrisknandets process, han vänder och vrider på materialet, han tar hjälp av andras beskrivningar, använder till exempel patientdagboken som skrevs om ”Gunnar” på MIVA på SÖS.
Ett knappt år efter olyckan tar författaren tjänstledigt i fyrtio dagar från arbetet som journalist på Mål & Medel och slår sig ner i läsesalen på KB för att skriva ”Bearbeta mig”. Boken kommer sedan att delas in i fyrtio delar, talet är hämtat ur Bibeln, de antal dagar Jesus tillbringade i öknen.
Tiden på KB ägnar han bland annat åt studier av andras patografier, i synnerhet sådana som är skrivna av hjärtpatienter.
Det är långtifrån en privatpsykologisk bok Gunnar Brulin skrivit. Han skildrar bland annat hur Alliansens arbetslinje påverkar den som behöver tid att tillfriskna efter en allvarlig sjukdom.
Det som gör boken till en läsupplevelse är författarens förmåga att inte bara ställa sig utanför sig själv utan också själva sjukdomsprocessen, för att väga för eller emot.
Egentligen är chansen inte särskilt stor att överleva ett hjärtstopp, om man gör det tillhör man de överlevande och är man en skrivande person måste detta problematiseras.
Erik Löfvendahl