Efter stökiga tiden i Boxholm – nu blickar personalen på mejeriet framåt

Mejeriarbetaren Magnus Hedå och hans kollega Dennis Svanström visar oss runt i mejeriets lokaler.

– De här ystningstankarna är från 1988. Jag var med när vi körde i gång dem, berättar Magnus Hedå.

Lite längre in i mejeriet pekar han på en annan maskin.

– Här har vi en separator. Det är också en maskin från 80-talet.

Det märks att Magnus Hedå vet vad han pratar om. Han har arbetat på mejeriet i 40 år – ett helt yrkesliv.

Men 2019 blev det stopp, åtminstone tillfälligt. Då upphörde osttillverkningen i den lilla bruksorten i södra Östergötland.

Anledningen var att Arla, mejeriets dåvarande ägare, året innan fattat beslut om att lägga ner verksamheten och flytta tillverkningen av Boxholmsosten till Östersund.

– Vi trodde snarare tvärtom, att vi skulle utöka här, säger Dennis Svanström och förklarar att nedläggningsbeskedet kom som en chock. Inte bara för honom. Utan för hela orten.

Stort engagemang i Boxholm

Engagemanget bland lokalbefolkningen lät inte vänta på sig.

Flera hundra Boxholmsbor deltog i en protestmarsch genom samhället och på Facebook bildades en protestgrupp med tusentals medlemmar.

Magnus Hedå tror att de starka reaktionerna hade att göra med att Boxholm åren före flytten av osttillverkningen drabbats av flera smällar. Sågverket hade lagt ner, liksom en stor del av Boxholms stål.

– Då tror jag folk tänkte: Nu är det nog. Det här var droppen.

2019 kunde historien om osttillverkningen i Boxholm tagit slut – men så blev det inte.

Boxholms kommun köpte mejeriet

Året därpå köpte Boxholms kommun det gamla mejeriet av Arla. Sedan sålde kommunen det vidare till en ekonomisk förening vid namn Glada bonden.

Föreningen bestod av ett antal lokala bönder som bestämt sig för att leverera mjölk och börja tillverka ost igen i det gamla mejeriet. Provystning började i slutet av 2020.

Magnus Hedå blev tillfrågad om att komma tillbaka till mejeriet och han började jobba här igen i februari 2021.

– Jag var glad naturligtvis. Då skulle jag bli 59 år, och jag tänkte att jag aldrig mer får något jobb. Jag började sikta in mig på något bemanningsföretag eller liknande, för jag kan köra truck och sådant. Men något fast jobb i min ålder och utan utbildning trodde jag aldrig på. För mig var det en vinstlott.

Mejeriet stod kvar i stort sett intakt och det var inga större svårigheter att starta produktionen igen, menar Magnus Hedå.

– Men när man kom upp första gången, efter att vi hade varit borta i över ett år, så tänkte jag: Hur var det här nu? Det är kranar och rör överallt, kors och tvärs, men det kommer tillbaka ganska fort när man börjar jobba. Dennis Svanström fyller i:

– Man fick tänka till några gånger extra innan man gjorde något.

Ost såldes som ”Äkta Boxholms”

På våren 2021 kom produktionen i Boxholm i gång på allvar, och osten såldes med det kaxiga namnet ”Äkta Boxholms”. Möjligen lite för kaxigt, skulle det visa sig.

Arla, som alltså tillverkade Boxholmsost i Östersund, ansåg att namnet på Glada bondens ostar gjorde intrång på deras varumärke och tog saken till domstol – och fick rätt.

Nu har osten från Glada bonden tillägget ”Från Boxholm” på förpackningen.

Namnbråket var inte den enda rättsliga turen kring mejeriet i Boxholm. Snart efter att kommunen köpt mejeriet 2020 uppstod en tvist om inventarierna, det vill säga saker som maskiner, tankar och cisterner.

Arla menade att inventarierna inte ingått i köpet. Kommunen hävdade motsatsen. Det blev en utdragen tvist som avgjordes i april i år när Göta hovrätt meddelade att Glada bonden får behålla utrustningen.

Påverkade rättsprocesserna er på något sätt?
– Det gjorde det först i början. Ibland tänkte man väl tanken att det här nog inte kommer att gå. Men vartefter tiden gick så orkade man inte bry sig, säger Magnus Hedå.

Hur känns det nu när de rättsliga striderna är över?
– Det känns bara skönt och att vi kan fokusera på vårt nu, säger Dennis Svanström.

Mycket är likt i mejeriet

Även om mycket är sig likt i mejeriet finns också skillnader. När Arla drev verksamheten jobbade över 20 personer i produktionen. I dag är de bara sex.

Vad är det bästa med att jobba här?
– Det är bra folk som jobbar här. Och det är nära till jobbet! säger Dennis Svanström.

– Det är ju som en lagkänsla, nästan som ett hockey eller fotbollslag. Alla måste suga i eftersom vi är så få. Det märks direkt när någon är borta eller sjuk, säger Magnus Hedå.

En annan skillnad jämfört mot tidigare är produktionsvolymerna.

– Vi ligger på en väldigt låg produktionstakt jämfört med vad vi gjorde innan flytten. Och man vill inte ligga och producera allt för mycket och att det blir liggande på lager. Vi vill ju se att vi blir av med produkterna också, säger Mattias Hektor.

Han var en av de första mejeriarbetarna som kom tillbaka för att återstarta osttillverkningen i Boxholm. I dag är han produktionschef.

Vad fick dig att komma tillbaka hit?
– Dels är grabbarna som köpte upp det här väldigt drivna. Har de bestämt sig för något så ska det bara gå, känns det som. Sedan var det en möjlighet att vara med från start på en resa, att gå från noll producerade kilo till vad det nu kan bli i framtiden.

Ostbutiken är kvar

En del av mejeriet som fortfarande finns kvar är ostbutiken. Den är öppen på fredagar och lördagar.

När Mål och Medel är på besök är det Adam Ragvald och Lucas Westergren, som vanligtvis jobbar i produktionen, som betjänar kunderna. De är också glada över att de rättsliga turerna är över.

– Nu kan vi gå vidare och fokusera på det här. Det var ändå skönt när vi fick beskedet att det var färdigt, Lucas Westergren.

Vilken ost går bäst här i butiken?
– Det är ganska jämnt, men jag skulle nog säga att Ribbingsosten och Anno 1952 är de som går bäst.

Mattias Hektor ser positivt på framtiden.

– Vi är glada att det är igång och att det görs ost i Boxholm. Det ska göras en ost i Boxholm. Det ska inte bara finnas en Boxholmsost i hyllorna, utan den ska göras i Boxholm också.