Matilda Antonsson: Livs unga är redo att ta över

I mörka och kalla februari gick Livs egna ungforum av stapeln. Ett kongressbeslut som togs 2021 skulle äntligen bli verklighet.

Unga fackliga livsmedelsarbetare samlades från hela Sverige i två dagar. Dagar då vi fick möta kollegor som jobbar i andra branscher än våra egna. Diskutera likheter och skillnader i utmaningar och mål. Februarimörkret bröts snabbt när viljan att påverka från deltagarna lyste upp hela Runö Folkhögskola.

Jag var 22 år gammal när jag fick frågan om att ta mitt första fackliga uppdrag. För att alltid ha varit en människa som säger vad jag tycker och tänker blev jag förvånansvärt nervös. Skulle jag våga ta ett uppdrag?

Men när jag landade i att det absolut värsta som kunde hända inte betydde jordens undergång valde jag att tacka ja.

Känslan av att hitta hem

När jag blev vald fick jag stöd i att växa in i mina egna skor, inte någon annans. Utrymme att forma uppdraget efter mina egna förutsättningar och förmågor.

Jag åkte på utbildningar för att få de teoretiska och praktiska kunskaper jag behövde. Jag fick möjligheten att utbyta erfarenheter och bolla frågor i trygga rum.

Jag trodde att dumma frågor fanns, tills jag ställde dem och fick svar. Jag blev tagen på allvar och fick hjälp att bredda mina perspektiv.

Jag har alltid varit en rastlös själ. Delvis är jag det fortfarande, men i de fackliga uppdragen landade jag i känslan av att ha hittat hem.

Ge plats till nästa generation

Mitt engagemang växte snabbt. Ett uppdrag blev fler, en utbildning öppnade upp för en annan. Jag var en gnista som min klubb, region och förbundet gav syre nog att växa till en låga.

I fyra år har jag nu varit aktiv, och jag har insett en sak längs vägen. Facklig kan jag vara en livstid, om medlemmarna har förtroende för mig.

Ung kommer jag bara vara några år till, åtminstone i Livs mått mätt. Därför är det där jag lägger hela mitt engagemang nu. Så att jag kan vara med och lyfta dem som kommer att ta över kampen när jag vandrar vidare till andra uppdrag.

Jag har nu haft äran att träffa många av de framtida fackliga kämparna och har bara en sak att säga till den äldre generationen. Res er från era stolar och ge plats.

Ni kan göra det med en känsla av trygghet. Jag har sett framtiden och den är ljus. Nästa generation fullkomligt bubblar.