[Ur nummer: 03/2004] Inom EU är det 48 timmars arbetsvecka inklusive övertid som är ett maximum. Det kan tyckas mycket. Storbritannien har dock haft ett undantag som gjort att även längre arbetstider är tillåtna. Nu har dock EU-parlamentet sagt ifrån. Detta undantag ska bort.
Europaparla-mentet stöder Europafackets krav att täppa till luckorna i EU:s arbetstidsdirektiv. Det framkom när parlamentet i mitten av februari röstade om ett betänkande från den spanske socialdemokraten Alejandro Cercas Alonso.
I hans betänkande konstateras att direktivet inte längre fungerar som ett skydd för arbetstagarnas hälsa. En majoritet av parlamentets ledamöter röstade för en utfasning av den individuella undantagsregeln som ger arbetsgivaren möjlighet att fri-skriva sig från arbetstidsdirektivet.
Det är en mycket belåten spanjor som mål&medel träffar i parlamentet i Strasbourg efter omröstningen.
– Ja, jag är mycket nöjd, säger han.

Började under Thatcher
Alejandro Cercas Alonso har studerat situationen i Stor-
britannien. Han berättar att försämringarna började med Margret Thatcher men sedan har det bara fortsatt. Fyra miljoner arbetare jobbar mer än 48 timmar i veckan. 1,5 miljoner arbetar mer än 55 timmar i veckan. Och fler länder har velat följa Storbritanniens exempel.
– Trots att 48 timmar är ett lågt krav så var det inte tillräckligt. Det har handlat om en ännu längre arbetsvecka. Det här går ut över hälsan och hela livssituationen. Med sådana arbetstider är det inte möjligt att ha ett socialt liv. Dessutom tillkommer restid till och från jobbet, säger han och fortsätter:
– Parlamentets ställningstagande är en stark markering och ett första steg att sätta stopp för ytterligare försämringar.
Enligt EU:s arbetstidsdirektiv från 1993 är den maximala veckoarbetstiden 48 timmar, dygnsvilan minst 11 timmar, nattarbete högst 8 timmar per dygn, och dessutom har alla arbetstagare rätt till 4 veckors semester och till raster. Syftet är att ge alla ett grundläggande skydd, även om man kan göra undantag för chefsbefattningar.
När direktivet antogs 1993 förhandlade Storbritannien till sig möjligheten att tillåta så kallade ”individual opt-outs” det vill säga överenskommelser mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren att inte följa 48 timmarsregeln.
Tanken var att ge britterna en tioårsperiod att göra något åt de extremt långa arbetstiderna. I verkligheten har de brittiska arbetsgivarna med regeringens goda minne missbrukat enskilda överenskommelser.
Arbetssökande tvingas rutinmässigt skriva på att jobba mer än 48 timmar i veckan för att överhuvudtaget få jobbet.

Utvärdering pågår
Direktivet, som har tio år på nacken, ska nu utvärderas. Kommissionen har i en rapport analyserat hur direktivet fungerat och vill ha samråd med bland andra arbetsmarknadens parter om eventuella förändringar i det. Konsultationen ska pågå till den 31 mars i år. Europafacket har varit kritiskt till att kommissionen inte gett några konkreta förslag på förändringar i sin rapport.
Parlamentets besked, även om det på det här stadiet är en opinionsyttring, innebär dock ett starkt stöd för den fackliga linjen att undantag som kan missbrukas ska bort.
– Parlamentet har nu talat om att det inte vill se något undantag och att kommissionen måste vara försiktig i arbetet med ett nytt direktiv, säger Alejandro Cercas Alonso.

Vänster och höger
Han konstaterar att diskussionen i parlamentet tydliggjort vad vänster och höger står för. Att det handlar om vilka som är för Europa-tanken eller emot Europa-tanken. Vad ska man ha EU till? Minimiregler är förutsättningen för att få till stånd ett socialt Europa, menar han själv.
– Nästa strid kommer att handla om det nya direktivet. Detta som parlamentet nu tagit ställning för är bara en åsikt. Det är kommissionen som skriver det nya direktivet. Men det är viktigt för kommissionen att ha parlamentets stöd.
Han konstaterar att parlamentet sagt stopp, hit men inte längre.
– Det finns parlamentariker som bara ser EU som en stor marknad och enbart talar om konkurrens. Men majoritetens åsikt måste respekteras!
Han säger att parlamentsvalet i juni är mycket viktigt och att han är orolig för utgången.
– Jag är rädd att de nya länderna står till höger och inte värderar de sociala frågorna.