Fokusering på utbrändhet och psykiskt stress gör att de skador som drabbar flest har glömts bort

Oerhört många drabbas av belastningsskador, inte minst inom livsmedelsindustrin. Det är idag det största arbetsmiljöproblemet i västvärlden.
– Men det är inte inne att prata om det, konstaterar Svend Erik Mathiassen, professor vid Belastningsskadecentrum i Umeå.

[Ur nummer: 06/2005] Det borde vara intressant att fokusera mer på belastningsskadeproblematiken. Frånsett det mänskliga lidandet så kostar dessa skador vårt samhälle minst 60 miljarder kronor om året.
– Men istället väljer de flesta att tala om utbrändhet och psykisk stress som det stora problemet. Det är detta som media fokuserar på. Det är som om belastningsskador inte längre existerade, att det tillhör det förflutna. Det är helt uppåt väggarna, säger Svend Erik Mathiassen.
Han tror att många av dem som går till doktorn och säger att de inte orkar med sitt arbete med hänvisning till att de är stressade och utbrända, tidigare skulle ha sagt att de har ont i nacke och skuldror.

Gråzon mellan sjukdomarna
– Det finns rena exempel på utbrändhet och rena exempel på belastningsskador. Däremellan finns en gråzon där det handlar om båda dessa faktorer. Det handlar om trendkänslighet vad man kallar det för. Det man får mest gehör för är det man helst väljer att berätta.
Han tror själv att det är svårt att ha ett fysiskt arbete i ett hårt uppdrivet arbetstempo som inte också är mentalt tufft. Därför går belastningsskador och psykisk stress många gånger hand i hand.
Han är inte bara professor utan också ny forskningsledare på Belastningsskadecentrum.
– Vår uppgift är att undersöka vad det är som ger upphov till belastningsskador. I vårt uppdrag ingår också att ta fram metoder för att diagnostisera, rehabilitera och förebygga dessa skador, berättar han.
När vi träffas är han på besök på Arbetsmiljöverket i Solna. Han är en mycket energisk dansk som talar oerhört snabbt för att få sagt så mycket som möjligt och svär med jämna mellanrum som en riktig borstbindare.
Han är optimistisk när det gäller vad forskningen på området kan uträtta, men understryker att det som alltid är en fråga om resurser. Han tycker att det är på tok för lite pengar som satsas. Till exempel är hela Belastningscentrums årliga budget 25 miljoner kronor vilket motsvarar samhällets kostnad för sjukskrivning och sjukpensionering under endast två timmar.
– Sverige har varit ledande inom forskningen i belastningsskador och det gäller att förvalta denna tradition, säger han.

Vågar arbetsgivarna anställa?
Det han skulle vilja se är ett tydligare politiskt engagemang i frågan. Han är inte nöjd med arbetslivsminister Hans Karlssons initiativ att tvinga arbetsgivarna att ta ökat ansvar för sjukskrivningskostnaderna för att på så sätt få dem att vidta åtgärder.
– Det ska bli mycket intressant att se om det blir konsekvensen av det hela. Jag befarar att man inte kommer att våga anställa folk med arbetsskador.
Det är ett stort bekymmer som han ser det.
– Som arbetsmarknaden ser ut idag fångar vi inte upp skadorna i tid och vi har heller inte plats för dem som vill tillbaka i arbete.
Att kvinnorna är de hårdast drabbade finns idag ingen som ifrågasätter. Varför det är så diskuteras däremot livligt.
Livsmedelsarbeterskorna är en hårt utsatt grupp. Någon forskning med direkt knytning till livsmedelsindustrin bedrivs inte idag av Belastningsskadecentrum.
– En hel del av vår forskning gör vi i laboratoriet där vi bygger upp modeller av yrkesarbete. På så sätt försöker vi hitta generella orsaker till att människor skadas av sitt arbete, förklarar han. Sedan måste vi som forskare bli bättre på att ta med våra resultat ut i arbetslivet och använda dem där.
Men även forskningen i laboratoriet tar sin utgångspunkt i dagens problemen inom industrin. Det är att slå in öppna dörrar att prata om dessa.
– Vi vet till exempel att repetitivt arbete leder till belastningsskador och att det är bra att göra något annat mellan varven, säger han.
En fråga som forskarna däremot inte kunnat svara på är hur mycket variation som krävs för att undvika skador.
– Det är bra med arbetsrotation, det verkar alla vara överens om. Frågan är dock vilka arbetsuppgifter som man bör växla mellan och hur ofta. Det kan ingen svara exakt på idag. Man får istället använda sunt förnuft och lära sig av det man gör. Låt forskarna vara med på ett hörn.

Det onda syns inte på röntgen
Han konstaterar att de med belastningsskador ofta hamnar i kläm. De har svårt att bli trodda på grund av att forskarna inte kunnat förklara glasklart vad som händer i kroppen. Det onda syns inte på röntgen. Det öppnar för åsikten att det finns andra skäl till det onda än arbetet.
– Det hävdas också allt oftare att det är individens ansvar och att denne måste skärpa sig.
Ett vidrigt exempel, som han läst om, var en professor i Aftonbladet som menade att problemen med stress i arbetslivet egentligen handlade om att folk inte lärt sig slappna av på fritiden. Det tycker Svend Erik Mathiassen är ett riktigt ruggigt uttalande.
En annan modefluga han varnar för är arbetsgivare som erbjuder anställda träning på betald arbetstid och som tror att det räcker.
– Det blir lätt så att de slår sig för bröstet och säger att de gjort något för att skapa variation på arbetsplatsen, vilket är ett sätt att vältra över problemet på individen. Det är dock inte något unikt för belastningsskadade utan sker inom andra områden också.
Antalet anmälda arbetsskador har enligt Arbetsmiljöverket minskat med 18 procent mellan åren 2003 och 2004. En trend som håller i sig även de fem första månaderna i år. Vad beror denna minskning på? Minskar antalet skador eller är det snarare antalet anmälda skador som minskar? Börjar man se en effekt av att många klassiska industrijobb försvinner till utlandet?
Han talar gärna om skadorna i ett globalt perspektiv.
– I dag är det ingen som accepterar att vi exporterar externa miljöproblem. Däremot är det ingen som reagerar när vi exporterar dålig arbetsmiljö. Jag har pratat med LO som är intresserat av frågan. Man talar gärna om internationell solidaritet men har få handfasta grepp när det gäller arbetsmiljö, säger han.
Till exempel skulle man kunna ställa krav om att företag i I-länderna enbart får anlita underleverantörer som uppfyller krav på en bra arbetsmiljö. Man kan också verka för att de stora aktiefonderna inför strängare regler för de företag vars aktier man handlar.
Riktig fart på detta blir det nog, menar han, först då den allmänna opinionen ställer krav.
– Som jag ser det borde det goda arbetet kunna användas som försäljningsargument. Vi är beredda att betala mer för ägg därför att hönorna behandlats väl. Varför kan jag inte köpa ägg från ställen där de som packar äggen behandlas väl?