Livs besökte modiga kineser som vill sprida kunskap i världens största diktatur

Kina beskrivs ofta som ett ekonomiskt under. Men denna omvandling har en baksida. Många arbetare jobbar långa arbetsdagar under svåra förhållanden till mycket låga löner. Ett sätt att komma till rätta med detta är att sprida kunskap om fackliga rättigheter.

[Ur nummer: 04/2006] Det är inte enkelt att förespråka fackliga rättigheter och erbjuda facklig utbildning till arbetarna i Kina. Fria oberoende fackföreningar är nämligen inte tillåtna. All facklig verksamhet är kontrollerad av staten. Ansträngningar görs för att medvetandegöra arbetarna i Kina. De arbetarcentra som skapats av frivillighetsorganisationer spelar här en viktig roll. Dessa centra har till uppgift att informera arbetarna om deras rättigheter.
Sådana centra finns i Shenzhen, en mångmiljonstad i Guangdongprovinsen i södra Kina. Det här är världens största ekonomiska frizon och ett centrum för tillverkning av leksaker, elektronik och plastjulgranar.
Precis när det kinesiska nyårsfirandet är över reser Livs förbundsordförande Hans-Olof Nilsson samt förbundsstyrelseledamöerna Ove Dröscher och Berith Andersson tillsammans med Mål & Medel till Schenzhen.
Två kineser, som på grund av risken för repressalier måste förbli anonyma, berättar hur de jobbar med att sprida information om vilka rättigheter arbetare har enligt kinesisk lag och internationella konventioner. Ett arbete som stöds av Livs (se separat artikel).
De berättar om den rovdrift som många arbetare utsätts för. Det handlar om extrema arbetstider, låga löner och osäkra arbetsvillkor. Arbetsolyckor är vanliga. Maskinerna kommer ofta från andra länder som utrangerat dem. De är dåligt underhållna och arbetarna saknar kunskaper om hur de ska hanteras. Dessutom är övertid en bidragande orsak till att många arbetare skadar sig.
Arbetsrättslagstiftningen är det inget fel på snarare hur den efterföljs. Stora transnationella företag säger att de följer de lagar som finns och visar gärna upp sina fabriker. Problemet är att de använder underleverantörer som inte alls lever upp till kraven.

Stor befolkningsomflyttning
Vi åker till en av arbetarstadsdelarna utanför frizonen. Vi far genom nybyggda bostadsområden, vackra höghus som signalerar välstånd. Här bor den nya kinesiska medelklassen, de som är tjänstemän på de privata företagen. Höghusområden verkar aldrig ta slut. Nya hus håller dessutom på att byggas. Inte undra på landet just nu konsumerar 55 procent av all cement i världen.
Efter drygt en halvtimmes körning lämnar vi frizonen bakom oss. Bebyggelsen utanför zonen är både äldre och mer sliten. Det är svårt att urskilja vad som är bostadshus och vad som är fabriker. Det kan bero på att arbetarna ofta bor på fabrikerna eller i närheten av dessa.
Väl framme blir vi ganska uttittade. Det är inte vanligt att utlänningar rör sig i dessa kvarter. Det är lunchtid. Därför är det en del folk i farten. Annars ser man inte till så mycket av dem som jobbar här. De har inte mycket fritid då de fortsätter att jobba efter middag.
De flesta arbetare som vi möter ser mycket unga ut. Så är det också ovanligt med anställda som är över 40 år, helst ska man vara under 30 år. De är exempel på den stora befolkningsomflyttning som sker just nu i Kina. Unga människor från landsbygden söker sig till städerna för att få jobb. De kallas för migrantarbetare. De finns ofta på de sämsta jobben med de lägsta lönerna. Majoriteten av dessa arbetare är kvinnor i åldrarna 18-25 år. De jobbar ofta i ett par år innan de återvänder till sina byar.

Låga löner i städerna
Några affärer syns inte till i den stadsdel som vi vandrar runt i. Så har inte heller de som bor här några pengar att spendera. Lönerna i städerna är mycket låga och omkostnaderna höga. 1996 tjänade arbetarna i Shenzhen ungefär 520-620 svenska kronor per månad och åtta år senare tjänade de ungefär lika lite. Det som arbetarna mot förmodan får över skickar de hem.
Påfallande många har mobiltelefon. Det är något som arbetarna prioriterar, får vi veta. Även internet är viktigt och används flitigt. Ett sätt att knyta nya kontakter när man flyttar från landet till staden.
Jobben på fabrikerna förmedlas ofta av släktingar. Vanligt är det också att arbetsgivarna sätter upp anslag. Vi ser dessa handtextade jobbannonser lite här och där.
En del är mycket fåordiga medan andra ganska så detaljerade. Som företaget som tillverkar golfutrustning som anger exakt hur många som arbetar på företaget, vilken ålder man ska ha och vilken lön som erbjuds och hur mycket man får för övertid. Att söka jobb kostar pengar, mer för män än för kvinnor.