Sambandet är kanske inte solklart, men det verkar vara så att en god ost av hög kvalitet som är lagrad i 12-14 månader leder till att många går med i facket. Så är det på ysteriet i Burträsk där man gör Västerbottensost och så är det på lagret i Ånäset och fullsortimentsmejeriet i Umeå, där osten slutlagras i kylrum.

I Norrmejeriers reklam talas om hemligheten bakom Västerbottensosten. Det var mejerskan Ulrika Eleonora Lindström som 1872 skapade det ryktbara receptet som sedan gick vidare från ostmästare till ostmästare.
Det är så mat med hög kvalitet säljs – med en berättelse som är förankrad till en speciell person och plats. I det här fallet är det mejerskan och Burträsk, ett samhälle som ligger en och halv timmes bilväg från Umeå.
En solig junidag åker vi till Burträsk för att ta reda på hemligheten bakom Västerbottensosten och den höga fackliga organisationsgraden. Något måste ju norrlänningarna göra rätt, eftersom osten är så god och så många är fackligt anslutna.

I mejeriets årsredovisning 2013 står att den ökade konkurrensen från i första hand butikernas egna varumärken (EMV) riskerar att hota den norrländska mjölkproduktionen. Ica, Axfood, Lidl och Coop erbjuder idag sin egen lågprismjölk i Norrland som är gjord på råvara som kommer söderifrån.
För mejeriets ägare, de norrländska mjölkbönderna, gäller det att försvara den lokala mjölken och att bygga det egna varumärket, Västerbottensost, som säljs i hela Sverige och även går på export. Affärsstrategin är dubbelbottnad, den är både lokal och global.
Västerbottensost lanseras utomlands. Efter framgångar i Storbritannien och Finland lanseras den i Tyskland och Schweiz. Till skillnad från andra svenska livsmedel fortsätter Ikea att sälja den under leverantörens varumärke i varuhusen i USA.

2013 använde Norrmejerier 45 procent av mjölken till ostproduktion. Osten är med andra ord inte längre ett dragspel för att reglera den egna mjölkinvägningen. Den är verkligen i fokus.
190 miljoner investerades i ostproduktionen som kommer att öka från 2500 till 4000 ton ost per år. Fem till tio personer ska nyanställas. 25 procent av Västerbottensosten säljs redan idag riven. Därför görs en investering på 200 miljoner i en ny anläggning för rivning och bitning vid Umeå mejeri.

Simon Söderström, 27 år och klubbordförande på ysteriet i Burträsk, har redan förvarnat oss om att den nya linjen inte är igång när vi kommer. Den håller på att trimmas in. Vi får nöja oss med att titta på den och det nya torklagret.
– Om allt funkar vet vi inte förrän efter 14 månader. Så lång tid tar det för osten att bli klar. Det är mycket som påverkar smaken. Det är tider, temperaturer, luftfuktighet, granvirket i hyllorna som osten lagras på, säger Simon Söderström.
Han började på mejeriet för åtta år sedan. Det var efter gymnasiet, först sommarjobb och sedan tillsvidare. Några kortare yrkesutbildningar genom jobbet har han gått.
Efter att han jobbat heltid i ett år så började han jobba fackligt.
– Jag sa vad jag tyckte och då tyckte de andra att jag skulle passa i klubbstyrelsen.
Förhandlingarna sköter de själva för det mesta utan hjälp av ombudsmannen. En allt viktigare fråga för dem är arbetsmiljön.
– Vi har bra samarbete med företaget, men vi behöver flera skyddsombud. Som det är just nu har vi bara ett. Det är för lite när vi har börjat med 2-skift vid den nya linjen. Men det är inte så lätt att få tag på personer som vill ta på sig skyddsombudsuppdraget.

Av 25 anställda är kanske 20 med i facket. Simon säger att det är betydelsefullt att prata med de nyanställda på introduktionen. De har en timmes facklig introduktion då han berättar om facket och skyddsarbetet. Kunskaperna om facket kan variera hos ungdomarna.
– Det beror mycket på föräldrarna, vad de har för inställning till facket, säger Simon Söderström.
Det gäller att puffa på dem i början så att de går med. Simon Söderström brukar ta fram inträdespappret och hjälpa till med att fylla i det.
– Det finns några sommarvikarier som inte är med. De jobbar lite extra vid behov och tycker inte att det är värt att gå med. De är svåra att organisera, säger han.

Vi följer osten på dess väg. I Burträsk är osten fortfarande ”naken”. Den har inte något skyddande lager av paraffin.
Efter torklagret i Burträsk går osten till mognadslagret i Ånäset och vidare till slutlagret på mejeriet i Umeå.
Det tar alltså 14 månader innan man kan säga om den nya linjen funkar. Så lång tid tar det för osten att mogna och lagras.
I mejeriet i Umeå jobbar 155 medlemmar och organisationsgraden är på 89 procent. Det är en imponerande siffra, högre än Livs mål med Plan 2017, som går ut på att höja organisationsgraden från i snitt 70 procent till i snitt 80 procent.

Helena Jonsson, 29 år, som är nybliven klubb-ordförande, berättar att hon började som sommarjobbare efter gymnasiet. Hon hade läst automationsteknik som i och för sig kan vara till hjälp, eftersom det pågår en snabb automatisering av produktionen.
Ost är en levande produkt till skillnad från metall. Den förändras. Ostarna är aldrig helt identiska, de kan vara lite större och lite mindre och bli tjocka om midjan.
– Jag tycker att det är roligt att det finns kvar ett hantverkskunnande i osttillverkningen. Det behövs för att avgöra om osten är klar. Vi mäter PH-värde för att det ska vara rätt miljö så att bakterierna kan göra sitt jobb. Vi känner på fastheten och bedömer lukten. Det ska kännas rätt och man lär sig efter ett tag. Det är en levande produkt, säger Helena.

Sofia Eklund, 23 år, är ny medlem i facket, fast hon jobbat i två år på mejeriet. Det var Helena som puffade på henne.
– Nu blev det av till slut, säger Sofia. Det känns vettigt. Jag jobbar ju med Helena som är klubbordförande och min pappa var det faktiskt också en gång i tiden här på mejeriet.
Hon vet inte riktigt varför det dröjde så länge innan hon gick med.
– Jag har bara inte kommit till skott. Jag kan tänka mig att det vore bra med mer facklig introduktion. Nu fick jag till slut hjälp av Helena att fylla i inträdesansökningen.
Helena säger att det kanske är där som de kan göra en förbättring. De kan vara snabbare med att puffa på de nya så att de verkligen skriver in sig.
– Om de inte går med direkt verkar det som att det växer fram en massa skäl till varför man inte går med. Man skjuter upp det till senare, förklarar Helena.

En facklig framgång som kan bli betydelsefull är att klubben fått företaget att säga upp avtalet med det bemanningsföretag, Personalbolaget, som anlitats i tio år. Avtalet upphörde den 1 april.
– Det var nog så att kostnaderna för att anlita bemanningsföretaget till slut blev för stora. Det är vi glada för. Det blir lättare att organisera när de nya är direktanställda, säger Helena.
• Vilket är det bästa argumentet?
– Att alla ska hjälpa varandra. Det är så vi blir starka.
• Så det är inte försäkringar?
– Nej, det är ett extra plus.
Den som till slut avgör om Västerbottensosten är klar eller inte är Ulf Lundmark som tar ett smakprov med en liten sked.
– Det finns ingen skala, säger han. Antingen är den godkänd som en Västerbotten eller så är den det inte.
Själv är han mer inne på Herrgård, tycker att det är godare ost att ha på mackan. Smaken är olika och det är väl tur det.