[Ur nummer: 05/2004] Lars Eriksson – ”En ödesfråga för oss”
– Att tillverka eller inte tillverka handelns egna märkesvaror börjar bli en ödesfråga även för oss som arbetar inom Arla Foods, säger Leif Eriksson, Livs klubbordförande i Götene.
– Vi som jobbar i Arla Foods hade en förhoppning om att vi skulle kunna stå emot handelskedjornas påtryckningar.
– Men i och med Lidls intrång på marknaden, med mjölk hitfraktad från Tyskland, och i och med att andra svenska  mejeriföreningar nu börjat öppna upp för tillverkning av EMV så sitter väl även vi snart fast i den fälla handelskedjorna har gillrat upp.
– Och i så fall kommer det att få oerhört negativa konsekvenser för vår del,  för vi har idag en produktionsapparat inom vår anläggning som enbart är uppbyggd för att tillverka våra egna, Arla Foods, märkesvaror.
– Det kommer helt enkelt att strula till det för oss om vi ska börja göra andras varor, fortsätter Leif Eriksson.
– Tyvärr har vi inom det fackliga koncernsamarbetet inte hunnit diskutera den här problematiken så mycket att vi kunnat ta ställning till hur vi ska agera framöver. Men det känns onekligen som att det är hög tid att vi gör det nu.

Jonny Bengtsson – ”Inhemsk produktion hotas”
– Att tillverka handelns egna märkesvaror är något som måste undvikas om vi vill ha våra jobb kvar, säger Jonny Bengtsson, klubbordförande på Procordia Food (Felix) i Eslöv.
– Den som ger sig in i detta får det tufft, med en mycket osäker framtid. Vi tillverkar våra egna varumärken och vi levererar till alla grossister. Nästan allt vi producerar är varor som är marknadsledande, så kallade förstamärken.
– Vi påverkas inte bara av konkurrensen från handelns egna märken utan också av att inköpen blir mer och mer centraliserade och omfattar inte bara butiker i Sverige utan hela Norden.
– Konkurrensverket borde gå in och kolla framför allt en del nya butikskedjor där nästan bara butikens egna varumärken förekommer. Men de borde också kolla etablerade kedjor som gör begränsningar som försvårar för mindre företag.
– Jag tror att det här med handelns egna märkesvaror på sikt kan innebära att vi får en situation där den inhemska livsmedelsproduktionen ytterligare minskas och kanske i en framtid hotas av utplåning. Mycket av handelns egna varor tillverkas redan idag utomlands. Det får därmed också stora återverkningar på det svenska jordbruket.

Stefan Hall – ”Det är ren kannibalism”
– Att tillverka handelns egna märkesvaror leder till kannibalism mot våra egna varumärken, säger Stefan Hall, klubbordförande på Procordia i Kumla.
Han är glad så länge den norska ägaren Orkla håller sig borta från det.
–  Om vi gör det börjar vi konkurrera med oss själva. De är ju våra värsta konkurrenter. Orklas märken är så starka så jag tror inte att vi behöver göra det. Vi ligger etta eller tvåa på marknaden med samtliga våra produkter.
Procordia i Kumla har erfarenhet av handelns egna märken. Långt innan den nya trenden kom tillverkade Procordia juice under namnet Diva åt Ica.
Vid köpet av Ekströms tvingades Procordia av Konkurrensverket att sluta med tillverkningen åt Ica-handlarna. Detta för att undvika att företaget fick en alltför dominerande ställning på juicemarknaden.
Han skulle inte själv handla mat i en extrem lågpriskedjas butik.
–  Jag kan inte låta bli att tänka på villkoren bakom de billiga matvarorna.

Ingemar Kjaer – ”Allt svårare att sälja”
– Vi märker också av konkurrensen från handeln, säger Ingemar Kjaer, klubbordförande på Marabou. När lönsamheten minskar blir det allt svårare för oss att driva krav på bättre arbetsvillkor.
Även en så stor tillverkare, en marknadsledare som Marabou, ägt av det USA-baserade transnationella Kraft, känner av de krympande marginalerna.
Handelns makt är stor i ett land som Sverige, där det bara finns tre detaljistkedjor.
– Våra säljare har allt svårare att få tillgång till de bra exponeringarna vid kassorna, säger Kjaer. Det är ju där impulsköpen görs och nu vill butikerna använda den platsen för sina egna märkesvaror. 
Eftersom det är butikerna som sätter priser har de också möjlighet att se till att de egna märkesvarorna blir lagom billiga (dyra) i förhållande till konkurrenternas.
– Jag tror att det är viktigt att vi talar om för konsumenterna vilka följder den växande andelen egna märkesvaror har på människor och miljö i produktionen.

Peder Fransson – ”De åker snålskjuts”
Unilever Bestfoods hör till de riktigt stora transnationella bjässarna, men också detta företag tillverkar åt handeln. Här görs bordsmargarin åt Ica.
Peder Fransson, Livs klubbordförande på Unilever Bestfoods i Helsingborg, kan förstå om företaget går in i ett sådant samarbete. Det kan ge en bra relation till en stor handelskedja.
Men han tycker inte att det är bra om handelns egna märkesvaror ökar för då kapas en del av marknaden. Det blir svårare för livsmedelsföretagen att få tillbaka pengar som investerats i produktutveckling. Handeln tar inte själv fram nya produkter, utan kopierar bara det nya som kommer från industrin och tvingar den att sälja billigare.
Vid första anblicken kan det låta fördelaktigt för konsumenten, men på längre sikt kan det bli problematiskt, eftersom det leder till att allt färre livsmedelsföretag kommer att ha råd att utveckla nya produkter.
– Om handeln ökar sin andel av egna märkesvaror är jag rädd för att det hämmar utvecklingen, menar Peder Fransson.

Niklas Kjellkvist – ”Lokala initiativ stryps”
– Handelns egna märkesvaror stärker centraliseringen inom handelsblocken. Det är inte bra. Det stryper lokala initiativ.
Det konstaterar Niklas Kjellkvist, klubbordförande på Kron-fågel i Skara.
Ett exempel är det lokala försöket i Skara att hitta en ny ägare till Kronfågels kalkonslakteri.
Uppfödare, kommun och Livs fackklubb la ner mycket arbete på att finna en sådan och man trodde i ett skede att man hade lyckats, men det stupade i slutänden på handelns centralisering.
Det gick inte att få de centrala beslutsfattarna inom handelsblocken att tända på idén med kalkonkött. Och då drog sig de tilltänkta ägarna ur.
-Det hade varit lättare om vi bara kunnat säga att vi har de lokala handlarna med oss, att de är intresserade.
– Men så är det inte längre. Nu måste man i värsta fall ha Icas ägare i Holland med sig, säger Niklas Kjellkvist.