Enformig machomusik med texter om knark och vapen? Nej, hiphop är så mycket mer. En social kraft. En livsstil som också blivit svensk och ofta beskriver livet i förorten.

[Ur nummer: 03/2003] Hip hop har blivit en rörelse. En ungdomskultur som fyller en liknande funktion som punken för över 20 år sedan när det lirades i band och gjordes fanzines. Hiphop handlar också om att ta saken i egna händer och skapa någonting själv. En gemenskap och ett sätt att beskriva sin värld.
– Hiphop är allt! En livsstil. Utan den skulle jag varit en helt annan person, konstaterar Ison Glasgow.
Han utgör ena halvan av Ison & Fille, en duo som nyligen grammisnominerats och dessutom kammat hem Nöjesguidens Stockholmspris i kategorin musik. Två 22-åringar som på några singlar och ett album berättat om sina liv i förorter som Bredäng, Vårberg och Skärholmen.
När de lärde känna varandra 1995 var det basket som gällde. Men intresset för hiphop vaknade snart till liv och duon började uppträda på fritidsgårdar och göra demoinspelningar. Efter att ha fått kontakt med Latin Kings fick Ison & Fille med ett par låtar på samlingsalbumet Den svenska underjorden vilket ledde till att saker och ting började lossna.

Skivkontrakt
– Nu har vi skivkontrakt. En okej deal även om man aldrig blir helt nöjd. Det skulle inte vara synd att sälja miljontals exemplar.
Det gör förstås inte svensk hiphop. För alla de artister som inte är i närheten av topplistorna räknas skivförsäljningen i hundratals exemplar eller i bästa fall ett par tusen.
Med andra ord är det ljusår till genrens stora amerikanska stjärnor som Eminem och Dr Dre. Så har också svensk hiphop gått från att vara ett plagiat till att stå på egna ben, från krystade texter på engelska till ett unikt språk som beskriver vardagen och grannskapets miljöer. Istället för vapen, droger och brudar rabblas det ofta ortsnamn, tunnelbanestationer och gator. BRD och röda linjen.
– Man måste vara sig själv. Drömmen är förstås att leva på musiken. Att komma hem från en turné och veta att man har pengar. Som det är nu klarar vi oss precis, berättar Ison Glasgow.