[Ur nummer: 03/2003] Per Gunnar Evander har fått Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-Johansson-pris för år 2003 på 125 000 kronor.
Att han i  sitt författarskap alltid stått på de svagares sida gör honom, enligt motiveringen, till en författare i Ivar Lo-Johanssons anda.
Och många svaga personer skildrar han,  men de är inte bara svaga utan också ruggiga.
Till exempel: Se mig i mitt friska öga börjar med att en person som bor med sin mor på landet  tar en yxa och hugger ihjäl modern så att blodet sprutar över tapeten. Någon slags förklaring skulle vara att han är förtidspensionär och blivit arbetsskadad.
I en annan bok, Berättelsen om Josef, lider huvudpersonen av sömnlöshet på grund av nattarbete. Tillslut är han så uttröttad av jobbet att han  knuffar ner sin fru för trapporna; hon bryter nacken och dör.
En pensionerad lärare i en annan bok blir så utled på tillvaron som onyttig människa att han stänger in sin fru i en potatiskällare och låter råttorna äta upp henne.
Något oförlöst finns det över Evanders personer och förklaringarna till deras handlingar verkar inte rimliga. Så frågan är varför? Något lurar i vardagen. Det är inte bara psykologi. Evander är, menar jag, en svensk Stephen King.