Elin Sigvardsson på sommarens konserter och festivaler med nysläppt album

En ung tjej flyttar från landsorten till storstaden. Får snart spela in ett eget album och slår igenom, spelas på radio och nomineras till fina priser.
Men Elin Sigvardsson, 23, står på egna ben.

[Ur nummer: 05/2005] Historien har berättats många gånger tidigare. Om hur Elin Sigvardsson under hösten 2001 fick nog av småländska Mönsterås, lånade en lägenhet i Stockholm och satt och skrev låtar. Överlämnade en demo till Lars Winnerbäck som gillade vad han hörde, ordnade så att hon fick spela in sitt debutalbum och tog henne med på turné.
Plötsligt var hon känd. Och genom skivan Saturday Light Naive 2003 blev hon nominerad till två grammisar, ett par rockbjörnar och ett P3 guld. Nästan ofattbart för någon som precis börjat satsa på musikeryrket.

Producerade själv
Nu har hon nyligen kommit med sitt andra album och står själv som producent.
– Jag lärde mig mycket genom att spela in skivan. Den heter Smithereens, ett vackert ord som betyder spillror, och består av lösa delar av mig själv från de gångna två åren. Den är mer dynamisk än den förra och utgår mer från mig och min gitarr. Texterna är tydligare, berättar Elin Sigvardsson.
Albumet bjuder på en liknande musikalisk resa som debuten. Det vill säga luftig och skir rock och pop som blandas med akustiska stunder och befinner sig i samma genre som till exempel Aimee Mann och Rickie Lee Jones.
– Jag är en samlare och behöver ett förråd av minnen, erfarenheter och intryck för att kunna skriva texter. Men jag kan inte få ut dem med en gång, utan först efter ett tag när allting har fastnat. Det krävs ett slags rus, som kärlek, frustration eller desperation, för att jag ska kunna skriva.

Turné genom landet
Elin trivs med livet som artist. Nyligen avslutade hon en turné som sträckte sig från Luleå i norr till Helsingborg i söder.
– Det är tråkigt när en turné tar slut. Alla medverkande har fungerat som en enhet under en intensiv period och plötsligt kan det dröja ett år innan man ses igen. Det blir en slags separationsångest, konstaterar Elin Sigvardsson.
Senare i vår funderar hon på att åka till London ett tag för att varva ned. Men snart kommer hon att synas igen. På festivaler och spelningar under sommaren.