– Ska vi ta över?

Pååls flaggor vajar fortfarande utanför fabriken på Skorpvägen i Sölvesborg, men inte så länge till. Ledningen för Pågengruppen har beslutat att alla bagerier inom dotterbolaget Pååls ska avvecklas, antingen säljas eller läggas ned.

[Ur nummer: 04/2003] Fabriken i Sölvesborg, även Skorpan kallad, är en ganska stor fabrik. De bakar skorpor, endast skorpor. Fabriken går dygnet runt, med uppehåll över helgen. Men då får de ofta hoppa in och jobba extra för att hinna med beställningarna. De anställda trodde att jobben var trygga. Men det var de inte.
Det är inte många som jobbar här. Totalt är de tio som arbetar i produktionen, uppdelade på tre skift. Så de är i stort sett bara tre åt gången som sköter ruljansen. Det är många skorpor som flyter igenom den stora torkugnen, 50 ton per vecka handlar det om. Det mesta av tillverkningen är automatiserat och för de anställda handlar det huvudsakligen om övervakning fram till att skorporna hamnar i påse. Tre sorter bakas: vete, fullkorn och kardemumma. Cirka 80 procent går på export. Det handlar framför allt om lågprisprodukter.
Johnny Persson jobbar i paketeringen. En gänglig man med grånat hår. Han om någon kan fabrikens historia. Under årens lopp har han sett ägarna komma och gå. Han har jobbat här i elva år. Men det är inte bara som anställd han följt ägarturerna. Innan det följde han fabriken på håll då han i alla år bott på bondgården på andra sidan vägen.
– Men när jag var liten grabb då fanns det ingen fabrik här, då var det bara åkermark, berättar han.
Han tog över gården efter sina föräldrar och var bonde fram till 1992 då han lade av.
– Inte hade jag trott att jag skulle hamna här. Det var dock svårt att få jobb och så kände jag ägaren. När jag började var jag 50 år, nu är jag snart 62 år.

Minns 60-talet
Han minns när fabriken byggdes på sextiotalet, den gick under namnet Svängsta Skorpan.
– I 2-3 år var fabriken igång sedan köpte Pågen den och lade ned den för konkurrensens skull, säger han och tillägger efter att ha tänkt efter en stund:
– Det är lite lustiga turer det hela tagit, i och med att Pågen faktiskt lagt ned fabriken en gång tidigare.
Han berättar att efter nedläggningen på 60-talet flyttade skotillverkning in i lokalerna och höll till här fram till mitten av 80-talet. Sedan startade Sven och Göran Ahlgren skorptillverkning igen, fabriken köptes av Tonnie Rittstam, sedan av Pågen, sedan hamnade den under dotterbolaget Brödmästarna därefter under Pååls. Exporterat har de gjort hela tiden, till en början till Italien och Spanien, nu mest till Frankrike och Tyskland.
*Vad säger du om erbjudandet att du som anställd skulle ta över fabriken?
– Om jag varit yngre hade jag velat ta över. Det hade jag gärna gått med på. Vi är ett bra gäng så det borde inte vara några problem. De flesta har jobbat ett tag och kan produktionen utan och innan. Och vi har mycket bra omsättning per anställd, säger han.
 *Vad tycker du om Pågen som ägare?
– Det innebar mer resurser. De har satsat mer än de andra. Det är en större koncern. De har byggt ny utlastning, golven har också delvis bytts ut, man har låtit klä fasaden utvändigt. Med andra ord har man lagt ned en hel del pengar, någon miljon om året. Jag har varit nöjd med dem som ägare. De andra gjorde inte mycket, investeringarna stod helt still.
Det besked som de anställda på fabriken fått är att de inte är varslade och att Pågen kommer att driva fabriken vidare i sex till nio månader. Under tiden kommer ledningen att försöka hitta en ny ägare. Villkoret är dock att fabriken under den här tiden inte får gå med förlust.
– Problemet är att våra skorpor säljs för billigt. Det beror på att säljarna har provision på mängden de säljer, inte på vinsten. Det är ett av våra stora problem, säger Camilla Karlsson, Livs klubbordförande.
Även hon jobbar i paketeringen. Hon har kommit ett par timmar innan hon ska börja jobba för att visa mig runt. Jag träffade henne för första gången ett par veckor tidigare. Hon var på ett möte i Göteborg där representanter från samtliga klubbar inom Pågenkoncernen samlats för att bilda ett koncernfack. Ett arbete som sker i elfte timmen eftersom flera av koncernens bagerier nu kommer att byta ägare eller läggas ner. Camilla som är 28 år imponerade med sitt engagemang i sin arbetsplats och sin ilska över bristen på information.
* Vad tror du idag om framtiden?
– Det är lite kluvet. Alla säger att det ordnar sig, att det finns intressenter. Men tänk om de backar ur när de granskat våra siffror, säger hon.
* Kan du tänka dig att gå in som köpare?
– Vi skulle ha haft ett möte som blev inställt. Det var i och för sig många sjuka den dagen men vi fick ingen ny tid. Sedan har vi inte hört något. Det är lite taskigt. I och för sig är det många som inte är intresserade men vi borde hur som helst ha getts en chans att titta på siffror och räkna på det hela.
Camilla berättar att det var den högste chefen och ägaren, Finn Påhlsson, som själv framförde idén att personalen skulle ta över. Det var när han besökte fabriken i samband med informationen till de anställda om avvecklingen.
– Lånar du oss pengar? frågade en av de anställda.
– Ja, svarade Finn Påhlsson och hänvisade till att Pågengruppen skulle stå för ett lån med fastigheten som säkerhet.
Räntan skulle bestå i att de förband sig att köpa mjöl från koncernens kvarn.
*Vilka är de intressenter som hittills nämnts av ledningen?
– Vi vet inte mer än att det finns två intressenter, en intern och en extern, säger hon.
* Vad händer framöver?
– Vi får vänta och se vilka som är intresserade och hur de har tänkt sig framtiden.
Hennes bror, Marcus Karlsson, 26 år, arbetar också på fabriken. Han är vice klubbordförande. Det var han som för fyra år sedan lockade hit Camilla. Själv har han jobbat här i sex och ett halvt år.
* Kan du tänka dig att ta över fabriken?
– Ett tag funderade jag i de banorna men det gick över. Jag vet hur slitet allt är. Jag tänker på vad det kostar i investeringar om maskiner börjar gå sönder. Men det är dyrare att lägga ned och det är därför jag tror att de vill att vi tar över. Det tjänar Finn Påhlsson mer pengar på. 
Marcus Karlsson är liksom sin syster upprörd över bristen på information. Talande är det papper han satt upp på anslagstavlan med texten: ”Ta till er information från pressen när ledningen uteblir med information.” Och under har han fäst artiklar han klippt ur lokaltidningen.

Tvivlar på Pågen
Han säger att han trodde att Pågen var en bra ägare men tvivlar nu på det.
– Om de gjort det här medvetet blir jag besviken. Jag tycker att avvecklingen kom väl fort från det att de lanserat ett nytt märke. Tio månader efter att Pååls lanserats som rikstäckande märke avvecklas vi. Och dessutom visar det sig att man ville sälja bagerierna redan i höstas. Det gör att det är en hel del man undrar över.
Längst bort i fabriken arbetar Thomas Nilsson som trågare. Han har liksom Johnny jobbat här i elva år. Han fick jobbet genom arbetsförmedlingen, trivdes och blev kvar.
* Skulle du kunna tänka dig att gå in som ägare?
– Vi har inte pratat om det sedan förslaget kom upp. Men tanken fanns att det vore kul att driva fabriken vidare om vi varit några stycken. Men det ser nu ut som att det löser sig ändå. Men producera kan vi, det här med räkenskaper är lite mer knepigt.
Även han återkommer till mötet de skulle ha haft som blev inställt. Han vet inte riktigt varför. Han fick bara besked att det inte skulle bli något. Tanken var ju att de skulle ha snackat ihop sig på mötet, något nytt datum har de inte heller fått.
– Vi var några som var intresserade. Men man vill ju veta mer innan man ger sig in i något sådant.
* Det var ett ganska ovanligt erbjudande ni fick?
– Visst var det. Finn Påhlsson sade att det vore en häftig grej om vi anställda ville ta över. Exakt så sade han.
 Thomas Nilsson är 35 år, har tre barn och hus. Han säger dock att han inte är oroad för framtiden. Det talas trots allt om att det finns spekulanter. Och som han ser det är de ett bra gäng som jobbar här väl värda att satsa på. De kan sin sak och sköter det mesta själva.
– Klart att det löser sig, det måste det göra!