Bryssel. Miljöpartiets ledning är oenig om det undantag från dioxin-gränserna för fisk som Sverige förhandlat till sig.Officiellt är partiet emot undantaget, som syftar till att rädda fiskerinäringen i Östersjön. Men partiets representant i Europa-parlamentets miljöutskott tycker att fisken ska få säljas.

[Ur nummer: 02/2002] Efter månader av tunga och svåra förhandlingar enades EU:s ministerråd sent i höstas om dioxingränser i foder och livsmedel. Det är första gången man beslutar om gränsvärden för dioxin. Prover som tagits visar att fet Östersjöfisk inte klarar de uppställda kraven och alltså inte får säljas. Situationen är ovan för Sverige som av tradition föredrar kostrekommendationer framför gränsvärden.
Sverige och Finland lyckades förhandla till sig ett undantag under en övergångsperiod för inhemsk försäljning och konsumtion men exporten av ål, lax och strömming från Östersjön till andra EU-länder stoppas.

Hård kritik i riksdagen
För undantaget har regeringen flera gånger fått hård kritik av Miljöpartiet  i riksdagen. Det visar ”vilken bristande förståelse för dioxinfaran som finns hos regeringen” säger språkröret Matz Hammarström (M.H).
Men alla i Miljöpartiet tycker inte som Matz Hammarström. Inger Schörling (I.S) som sitter i Europaparlamentet anser tvärtom att det var bra att Sverige fick ett undantag.
Inger Schörling är inte vem som helst. Hon sitter i parlamentets tunga miljöutskott och lade nyligen fram en uppskattad rapport om skärpt kemikaliestrategi i EU.

Två pressmeddelanden
När det stod klart vad ministrarna kommit överens om sände Schörling och Hammarström ut var sitt pressmeddelande där de kommenterade dioxingränserna. På 15-20 rader var lyckas de med bedriften att säga emot varandra gång på gång. 
Det börjar redan i rubriken:
M.H: ”Förgiftad fisk ska inte få säljas!”
I.S: ”Sätt varningstext på Östersjöfisken!” Med andra ord: fisken ska få säljas.
M.H: ”Om EU har modet att fastställa ett gränsvärde för dioxin i livsmedel, ska inte Sverige smita undan och skaffa sig undantag.”
I.S: ”Miljöpartiet ställer sig bakom Sveriges och Finlands begäran om undantag.”
Med andra ord: Inger Schörling saknar mod att hålla sig till gränsvärdena.
M.H: ”Någon måste stå upp för gränsvärdena.”
I.S: ”Det är den gröna finska hälsoministern som ligger bakom kompromisstexten.”
Med andra ord: Tyska och finska gröna ministrar som godkände kompromissen samt Inger Schörling står inte upp för acceptabla värden.
M.H:  ”Kostrekommenda-tioner räcker inte. Konsumen-terna måste kunna ha förtroende för svensk fisk.”
I.S: ”Med de kostrekommendationer som finns är det fortfarande nyttigt att äta strömming och annan Östersjöfisk.”
M.H: ”Vi måste både stänga skitkranen och avstå från att saluföra fisk som inte klarar gränsvärdet.”
I.S: ”Att från ena dagen till den andra totalförbjuda fiske och försäljning av strömming och annan fet fisk verkar ologiskt.”
* Efter dessa helt olika besked från två av partiets mest inflytelserika personer är frågan: Vad anser mp egentligen?
– Det är språkrörets linje som gäller, säger partiets pressekreterare, Paulo Silva.
En poäng i sammanhanget är att Paulo Silva skrev både Inger Schörlings och Matz Hammar-ströms pressmeddelanden. Han bekräftar att det finns en spricka i partiet i frågan. Han tycker inte att den är så allvarlig.
– Skillnaden är inte så stor egentligen. Att de formulerar sig annorlunda beror i grund och botten på att man i Europaparlamentet har mer bakgrund och kunskap om det miljöarbete som faktiskt pågår. I Stockholm har man inte samma förståelse för det arbetet.
* Summan av det här är alltså att Inger Schörling har fel även om hon har större kunskap än partiet i Stockholm?
– Det är språkrörets linje som gäller.