”En viktig fråga är att förhandla fram ett bättre, rättvisare lokalt lönesystem”

– Mer betalt vill jag naturligtvis ha, men jag kan inte påstå att jag har något jätte engagemang i avtalsrörelsen. Det blir vad det blir, säger Jonny Stridsberg, klubb­ordförande på Ingelsta Kalkon.

Han följer inte med i medias rapportering. Inte heller den här dagen när Livs tillsammans med de andra fackförbunden inom industrin ska hålla presskonferens för att meddela om det blir avtal eller konfliktvarsel.
– Vilken nivå är budet på? undrar Jonny Stridsberg.
– Det vet bara förhandlingsdelegationerna. Det man tidigare sade nej till var på 2,4 procent. Man har begärt 3,7 procent, säger jag.

Bättre lokalt lönesystem
Mer sagt om avtalsrörelsen än så blir det inte. Den sköts av andra. Klubben har egna problem som den behöver ta itu med. En viktig fråga är att förhandla fram ett bättre, rättvisare lokalt lönesystem. Det nuvarande systemet är föråldrat och vissa arbetsuppgifter finns inte ens kvar.
Ett allvarligt problem är den låga anslutningsgraden. Bara 25 av cirka 60 anställda är med i facket.
– Det var länge sedan vi hade någon facklig verksamhet här. Det fanns en klubb för tio år sedan, men den fungerade dåligt och många blev missnöjda och gick ur av den anledningen, säger Jonny Stridsberg.
Förra vintern var de några stycken som konstaterade att om det ska bli någon förändring måste de göra något själva.
– Det är ändå ganska mycket pengar vi betalar i fackavgift, drygt 700 kronor i månaden. Om vi ändå betalar så mycket pengar borde vi kunna få något mer för det, säger Jonny Stridsberg.
Den nya fackklubben bildades under våren 2011. Nu behöver de som valts till förtroendeuppdrag snabbt lära sig mer om sina uppdrag. Något problem med en avog arbetsgivare har de inte, tvärtom. Företaget har efterfrågat en lokal facklig motpart.
Om man tar det i beräkningen och att Ingelsta Kalkon är ett stabilt företag som gått riktigt bra i många år så borde förutsättningarna vara goda.
Fabriken ligger en dryg mil från Tomelilla. Med vitmurade fågelstallar och gårdsbutik med egna och lokala delikatesser samt tillhörande restaurang är det en stor turistattraktion på Österlen. Även en gråmulen decemberdag är det förvånansvärt mycket folk som söker sig till den för att handla och kanske äta någon kalkonrätt. Dessa säljs också i cateringform och det finns butiker över hela Sverige.

Hektiska veckor före jul och nyår
Veckorna innan jul- och nyår är hektiska. Slakten sker på morgonen och den är avslutad när vi kommer på besök. Styckningen och charkproduktionen är i full gång. Just nu styckas och kokas hela kalkonbröst. De är ett exklusivt alternativ till julskinka och ska ätas som det. Man skär en skiva och äter med senap. Av kalkonköttet gör man också bacon och korvar.
I paketeringen prismärker Saliha Kovac korvar. För henne är det något självklart att vara med i facket, det har hon alltid varit. Men lönen på 126 kronor i timmen är hon inte nöjd med.
– Vi borde ha högre lön, säger hon.
Jonny Stridsberg förklarar att kalkon hör till matfågelavtalet, men att det kanske inte är helt rätt, eftersom deras arbete mer liknar det som görs inom slakt- och chark och det senare är ett avtalsområde som har högre snittlön.
– Våra löner ligger just nu någonstans mitt emellan. Vi har ett lokalt lönesystem, men det har som sagt blivit föråldrat och behöver ses över, säger han.
En sådan förhandling är komplicerad och för att göra den behöver de assistans av
lokalombudsmannen Jan Zelinski. Än så
länge är det bara Jonny Stridsberg som gått den fackliga kärnutbildningen.
Klubben har inte så många månader på nacken. Den bildades i månadsskiftet april-maj. Och det var inte det lättaste att få tag på frivilliga krafter som ville sitta i styrelsen. En som lät sig nomineras var Jonnie Nilsson som började sommarjobba efter skolan på Ingelsta och fick fast jobb för sju år sedan. Han jobbar i paketeringen.
Som exempel på vad som skulle kunna förbättras nämner han truckförarutbildning. Fortfarande är det flera som inte har fått gå den. Han skulle själv vilja göra det.

Stycka hela djur är bättre
Vi går till styckningslinjen. Kalkonerna är ganska stora, de väger uppemot 18 kilo. Man styckar hela djur, vilket är bra ur ergonomisk synvinkel då arbetet blir mer varierat. Det finns heller inget ackord, utan var och en tar ansvar för att hålla ett tempo på cirka 10,5 kalkoner i timmen. Det är här Jonny Stridsberg jobbar. Han började för åtta år sedan. Någon utbildning till kalkonstyckare finns inte.
– Man får ställa sig bredvid och lära sig efterhand. Det tar ungefär ett halvår, säger han.
Styckarna börjar klockan 6 och arbetar till 15.15. På fredagar slutar de tidigare, redan vid 12.15.

”Det som är trasigt åtgärdas”
Gert Andersson, som skär filéer vid ett bord vid sidan om, är med i den nybildade klubbstyrelsen och huvudskyddsombud. Idag skär han filéer som han väger på en våg, det är ett speciellt krav från kunden.
– Arbetsmiljön är bra. Om det är något som är trasigt och behöver åtgärdas så går det snabbt, det är inga problem med det, säger han.
Att så få är med i facket tycker han är dåligt. Han tycker att det är fel att inte alla ställer upp och betalar vad det kostar.
– De som inte gör det åker ju snålskjuts på oss andra. Och det är ju inte rätt, säger han.
Hans bästa argument för att värva nya medlemmar är försäkringsskyddet. Det är många som inte vet hur heltäckande det är, att man till exempel får ersättning också för skador som inträffar till och från jobbet. Även inkomstgarantin på 80 procent av lönen under två år om man blir arbetslös är mycket förmånlig, konstaterar han.

Har inte glömt hemförsäkringen
Alla gillar inte fackets försäkringar, i vart fall inte hemförsäkringen. Den var mycket omdebatterad när den infördes för tio år sedan. Till slut blev den obligatorisk och det är något som fortfarande retar upp styckaren Evert Stridsberg som precis gått med i facket igen, efter att ha stått utanför under ett par år. Han är farbror till Jonny Stridsberg.
– Jag gick med igen när vi fick en ny ordförande i klubben, säger han med ett leende.