Orderplockning har gjorts till ett digitalt löpande band på Arlas kyllager i Göteborg och Stockholm

– Det är ett löpandeband som har återinförts. Vi har en data­röst som ger oss order och säger vart vi ska gå och vad vi ska göra. Vi är helt styrda. Det blir tjatigt att ha rösten i örat hela dagarna, säger Roger Ceder­spång, skyddsombud i kyllagret på Arlamejeriet i Göteborg.
Arbetet börjar med att han går till sitt skåp och hämtar ut headset med hörlur och mikrofon. Det är hans personliga utrustning. Därefter loggar han in i systemet och sätter setet på huvudet, fäster mottagaren, en talkman, med ett skärp kring höften.
När mikrofonen är uppfälld är datarösten tyst. När den är nedfälld börjar den att ge order.
Det finns en sändare från hans talkman som går till administratören som håller reda på var i lagret han befinner sig.
Plockarna kan välja mellan en manlig och en kvinnlig dataröst.
• Vad har du valt?
– Den kvinnliga, säger Roger.

Plockarens röst känns igen
Han berättar att i början lät rösten väldigt entonig. Det har teknikerna på Consafe som är leverantör av systemet kunnat förbättra, men fortfarande talar den sluddrigt. Den kan inte uttala alla ord. Då måste plockaren säga ”repetera”. Plockarens röst känner sys­temet igen. Det har lärt sig hans röstprofil. Systemet lyssnar på 500 ord och svarar tillbaka med 50 ord.
Så här lyder dialogen:
Systemet: Gå till gång D.
Plockaren: Klar.
Systemet: Gå till plats 34 och läs kontrollnummer.
Plockaren: 73.
Systemet: Plocka 3.
Plockaren: Klar.
Systemet: Gå till plats…
Efter ett tag kan plockaren ta bort imperativen, ”gå till”, och då blir kommunikationen snabbare: ”klar”, ”D”, ”Parkera” och så vidare. Vinsten med det digitala löpandebandet är att plockarens båda händer blir fria, han behöver inte längre hålla i någon orderlista. Han behöver heller inte tänka. Det gör systemet åt honom och det leder till att felplocken minskar. Plockare kan dess­utom fylla upp till sex postkundvagnar på samma gång.
– Det låter effektivt och bra?
– Nej, säger Roger. Det blir tjatigt. Efter en arbetsdag med rösten i örat kommer man hem till frun och säger ”repetera” och ”klar”.

Fem år till pension
Roger är 60 år och har fem år kvar till pension. Fem år till behöver han jobba, men den tjatiga rösten skulle han vilja slippa. Han lyfter i snitt 870 kilo i timmen. På en dag blir det 5 ton. Det görs i kyla, 4-5 grader, med allt vad det innebär i ökade påfrestningar. Han tycker inte att arbetet utvecklats. Det har tvärtom tömts på innehåll.
– Visst, man kan fortfarande stanna upp och tala med de andra, men det har blivit mindre socialt. Man måste säga ”stopp” och fälla upp mikrofonen.
Den nya tekniken ”Pick to Voice” kom till Göteborgsmejeriet 2007 efter att ha prövats på ett kyllager i Danmark och det ställde till huvudbry för Livs klubbordförande, Jörgen Samuelsson.

Systemet vet var alla finns
Den mest uppenbara faran gällde den personliga integriteten. Systemet vet hela tiden var i lagret en plockare befinner sig och hur mycket han plockar. Det finns ett övervakningsmoment och det produceras en massa överskottsinformation som behöver regleras. Det kunde klubben göra med ett lokalt avtal.
– All information som administratören får av systemet är konfidentiell. Om den används av arbetsledningen ska det gå via kyllagerchefen som ska ta en kontakt med oss i fackklubben. Uppgifter om hur mycket olika personer presterar får inte valsa runt. Alla är vi individer och gör vårt arbete utifrån olika förutsättningar. Dataskärmar får inte lämnas påslagna.
Frågan om den personliga integriteten var egentligen inte så svår att lösa. Det stora problemet var arbetets innehåll. Att datoriseringen och ”Pick to Voice” tömde arbetet på innehåll.
Jörgen Samuelsson kallar det för digital taylorism, det vill säga man skiljer planering från utförande, hjärnan från handen. Det är inte längre möjligt för plockaren att få en överblick över sitt arbete. Han vet inte åt vilken kund han plockar eller vilka produkter eller artiklar han plockar. Han följer bara rösten i örat. Han kan inte jobba undan för att ta en kort paus och snacka bort en stund med en arbetskompis för att därefter sätta igång igen. Han är under hela dagen styrd av rösten i örat.
– Det är som att ställa upp i ett lopp och inte veta hur lång distansen är. Då tror jag att de flesta skulle välja att gå ut långsamt. Man väljer helt enkelt en defensiv strategi som inte är bra för individen och inte heller för företaget. Jag tror att systemet kan verka produktionshämmande. Blir det så är både företaget och anställda förlorare i konkurrensen.
Han skulle vilja att företaget gick en helt annan väg och istället satsade på att motivera personalen att lära sig mer om kunderna, produkterna och hur helheten fungerar. Det är Arlas chaufförer som varje dag möter kunder och bär upp varumärket och bakom dem står plockarna i kyllagret. En sådan satsning på utbildning vill klubben få till stånd och det är något helt annat än det digitala löpandebandet.
– Om man uttrycker det drastiskt så är ”Pick to Voice” något som hör hemma på en kennelklubb, men inte i en modern arbetsorganisation, sammanfattar han.

Stor och seriös arbetsgivare
Två av de yngre plockarna är inte lika negativa till röststyrningen. Men de har å andra sidan inte erfarenhet av något annat arbetssätt och de har inte heller för avsikt att stanna hela livet i lagret.
Axel Esborn, 19 år, kommer direkt från gymnasiet. Det är hans första jobb och han trivs bra, gillar att Arla är en stor och seriös arbetsgivare.
Han tycker om jobbet även om han kan bli väldigt trött på att ha rösten i örat hela dagen.
– Jag har ett vikariat som går ut i september. Sedan får jag se. Jag ska plugga vidare, säger han.
Inte heller Annelie Corneliusson, som jobbat i två år, vill klaga.
– Att ha bägge händerna fria är bra, men plötsligt piper det och man tappar kontakten med systemet. Det är frustrerande. Det kan ta flera minuter för mig att logga in igen.
• Är rösten i ditt set manlig eller kvinnlig?
– Manlig, säger hon.
• Är det ett tungt arbete?
– Jag har tränat upp mig. Jag är inte speciellt trött när jag kommer hem.
På mejerilagret finns två plocktruckar som har digitala listor på en dataskärm, det kallas ”Pick to Screen” och är ett alternativ för de plockare som av olika skäl – kan vara medicinska eller psykosociala – inte orkar med headseten och den eviga rösten i örat.

”Bättre med skärm”
Annelie Corneliusson tycker att ”Pick to Screen” är en bättre lösning. Att ha en lista ger överblick, det blir lättare att planera arbetet och man slipper rösten i örat. Att gå över till ”Pick to Screen” vore en klar förbättring, tycker Roger Cederspång.
En rundringning till Arlas stora färsk­-
v­arumejerier visar att det är en gemensam uppfattning.
Patrik Österberg, klubbordförande på Arla i Kallhäll, säger att rösten i örat inte är bra. Det blir för styrt. Det är bättre att ha en plocklista på skärmen.
I kyllagret i Jönköping har de valt att bara ha ”Pick to Screen” och klubbordförande Tony Hertzberg säger att det har fungerat utmärkt. Dessutom har nya plockrobotar minimerat mängden tunga lyft.