Några av industrins tongivande fackföreningar och arbetsgivare vill ha ett starkt investeringsskydd i frihandelsavtalet mellan EU och USA. Livs delar inte den synen utan anser att ett investeringsskydd är helt oacceptabelt.
Det var i februari som IF Metall, Unionen och Sveriges ingenjörer enades med Industriarbetsgivarna och Teknikföretagen om en gemensam syn på förhandlingarna om frihandelsavtalet, TTIP. Det resulterade i ett policydokument där man lyfter fram behovet av en tvistelösningsmekanism som också små och medelstora företag kan ha nytta av.
Enligt policydokumentet bör utgångspunkten för tvistlösningen vara att företag inte ska ges möjlighet att inskränka rätten att lagstifta eller att ändra demokratiskt fattade beslut, men de ska, om de drabbas, ha möjlighet att få rätten till kompensation prövad.

Det här är prioriteringar som Livs inte delar.
– Vi har helt enkelt inte samma syn på vad TTIP-avtalet handlar om. Om man verkligen vill ha frihandel måste man utgå från det skydd befolkningen är i behov av. Det är detta skydd som vi borde diskutera och inte företagens investeringsskydd, säger Hans-Olof Nilsson, Livs ordförande.
I tidigare handelsavtal har tvister reglerats mellan stater. Företagen har varit tvungna att driva sina intressen via en regering.
– Nu vill de globala företagen ha möjlighet att själva lämna in en stämning om deras vinster hotas av demokratiskt fattade beslut, förklarar Hans-Olof Nilsson.
I Sverige redovisar LO, TCO och Saco samma kritik mot investeringsskyddet som Livs och det gör också livsmedelsarbetarnas globala federation, IUL.
• Så vad handlar det om? Att begränsa frihandeln?
– Nej, vi är för frihandel. Investeringsskyddet har inte med frihandel att göra. Investeringsskyddet är något annat. Det är de globala företagens vilja att stärka sin egen maktposition. Det är marknadens diktatur.

Hans-Olof Nilsson tycker att svensk fackföreningsrörelse ofta har en naiv hållning till frihandel och menar att den är historiskt betingad. Den grundlades i ett skede då världen såg annorlunda ut.
Idag behärskas handeln av ett litet antal globala företag som Unilever, Wal Mart, Tesco, Nestlé, de äger varumärken och butikskedjor, de har en marknadsposition som gör att de kan bestämma över var och hur livsmedel ska produceras. De gör det genom att spela ut produktionsplatser mot varandra och pressa priser.
Det verkliga problemet (och i förlängningen ett mycket större hot mot frihandeln) är de marknadsmekanismer som driver fram en jakt mot botten vad gäller jobb, miljö, livsmedelssäkerhet och arbetsvillkor.
– Vilket behov finns det av ett investeringsskydd? frågar Hans-Olof Nilsson. Hur vanligt är det att företag blir exproprierade av stater? Den risken är idag i stort sett obefintlig, däremot finns det en stor risk att befolkningen drabbas negativt på grund av dumpning av arbetsvillkor.

Som exempel tar han arbetarna på Marabou, ägt av transnationella Mondelez (som tidigare hette Kraft). För något år sedan blev Marabou-arbetarna uppsagda, utgallrade och tvingade att återkomma som bemanningsanställda. Det var ingen slump att det hände på ett globalt, USA-baserat företag.
• Så du menar att det ytterst bara är ett lands folkvalda parlament som kan garantera skyddet av arbetsvillkor och livsmedelssäkerhet?
– Ja, så är det. Det är i väldigt få länder som fackföreningarna är så starka att de kan teckna kollektivavtal som skydd. Det är i stort sett bara i de nordiska länderna.