Spendrups är Sveriges ledande bryggeri. I Grängesberg finns en högteknologisk produktion och ett rikstäckande logistikcenter. En stor utmaning är att få tag på både tekniker med elkom-petens och manuella plockare. Svårast är att rekrytera tjejer.

– Att det var så stort och så mycket datorer var en chock, säger Matilda Karlsson som började sommarjobba på Spendrups efter att hon gick ut gymnasiet för ett och ett halvt år sedan.
Matilda hade då gått det naturvetenskapliga programmet i Ludvika men var inte speciellt intresserad av datorer.
– Jag tycker om att jobba fysiskt, att ha ett rörligt jobb.
Det är inte den fysiska ansträngningen som är ett problem, tvärtom den är positiv och det finns rätt hjälpmedel och uppgifterna kan göras i rätt arbetsställning. Det som kan göra henne trött efter en dag på jobbet är att hon måste ha koll på så många olika saker samtidigt.
– Jobbet kräver ”multitasking” och fortfarande efter ett år är det mycket som jag inte kan.
Matilda jobbar i läskberedningen tillsammans med Camilla Persson som började på bryggeriet för 30 år sedan och har jobbat över hela fabriken: i tappningen, labbet och sorteringen. Hon har mycket att jämföra med och hon säger att hon trivs bäst i beredningen.
Inte heller Camilla tycker att det fysiska arbetet är ett problem. Hon gillar beredningen eftersom arbetet där är mer fritt. Det är inte heller bullrigt som i tappningen. Man behöver inte ha hörselskydd, vilket gör att man kan prata med varandra.
Arbetet lägger man upp själv. Det finns en körplan, från vilken man hämtar order, ser vilka satser som ska blandas till och så hämtar man ingredienser. Det är i princip samma tillagning som man gör hemma i köket fast i bryggeriet är mängderna mycket, mycket större. Recepten ska följas till punkt och pricka.
Både Matilda och Camilla har truckförarkort, men Camilla har bara ett internt, eftersom det var så länge sedan hon tog det och då var det inte generellt som däremot Matildas är. Det gäller också på andra företag.

Företagets erbjudande om en personlig tränare, en PT, som kan hjälpa till med att träna en gång i veckan i gymmet, som finns i den nybyggda delen av bryggeriet, gillar hon. Där får man lära sig hur man tränar på bästa sätt för att förebygga skador och underhålla kroppen.
Som det ser ut just nu tänker hon fortsätta att jobba i bryggeriet i Grängesberg. Hon skulle gärna se att det fanns mer intern fortbildning.
– Jag skulle vilja gå lite mer datorutbildning, lära mig excel till exempel. Det skulle jag ha nytta av i jobbet.
Rent tekniska jobb är varken Camilla eller Matilda intresserade av att ha.
I beredningen är det mycket slangar som är tunga att dra och flytta och det finns risk att man snubblar på dem. Ett tag var Camilla skyddsombud och försökte åtgärda det men tyckte att det blev för omständligt.
– Det är en lång och dyr process att byta ut slangar mot ventiler, säger hon.
Det stora steget i teknologitrappan gjordes av Spendrups för sju år sedan då Grängesberg blev logistikcentrum. Automatiska truckar, automatisk palletering, monorail på en bro över riksväg och det automatiska höglagret byggdes.
Det var då Tobias Ohlsson som idag arbetar som furnerare, det vill säga ansvarig för inleveranser, började. Då – 2013 – började han som LGV-operatör.
– De automatiska LGV-truckarna var helt nya. Jobbet bestod i att övervaka dem och åtgärda problemen som kan uppstå av olika orsaker.
Operatören sitter i det nybyggda lagret med en dataskärm framför sig på vilken han eller hon följer truckarnas rörelser. Om de stannar av en okänd anledning ändrar de färg till rött på skärmen och man går ut ur kuren och bort till trucken för att ta reda på vad som är fel och rättar till det.

Truckarna rör sig i hela bryggeriet så det kan bli långa avstånd och det finns därför sparkcyklar som man kan använda.
– Vi tar med oss en bärbar dator för att söka felet, förklarar Tobias.
Någon datorvana hade han inte när han började. Han gillade att spela datorspel som många andra men mer än så var det inte. Han hade aldrig jobbat med styrsystem.
– Jag gick bredvid några veckor för att lära mig. Jag tyckte inte att det var svårt. Man får inte vara rädd för att försöka själv.
När allt funkar som det ska är det tillfredsställande men det kan också bli händelselöst, menar Tobias.
– Man börjar nästan längta efter att det ska krångla någonstans så att man får gripa in. I början var det mycket som gick fel men så är det inte längre.
Om operatören inte lyckas med att lösa problemet dras den felande automattrucken till ett speciellt serviceområde dit en tekniker från leverantörsföretaget kommer och plockar isär den och reparerar den.

• Hur skulle du vilja att jobbet utvecklades?
– Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag skulle vilja få lite mer utbildning så att jag kan göra mer krävande reparationsarbeten. Som det är nu måste vi rätt snabbt ringa efter reparatören och se till att han kommer, säger Tobias.
Så är det även på natten. Då måste teknikern från leverantörsföretaget som kan se truckarna från en egen dator hemma måste väckas och rycka ut. Ett jobb som ofta glöms bort av konstruktörerna av de nya tekniska lösningarna är städarnas.
– Av någon anledning blir det ofta fel höjd på banorna vilket gör det svårt för oss att städa under dem. Och det är helt onödigt, konstaterar Tobias.
Städning är ett jobb som han tror kommer att finnas kvar länge.

Vi har kommit fram till kuren som byggts mitt i lagret. Ovanför den har en luftvärmare monterats för att hålla operatörerna som har ett stillasittande jobb varma. Här jobbar Lars-Göran Källström med övervakning av truckarna. Tidigare var han truckförare.
– I början var det jobbigt när automattruckarna installerades. Jag hade inte så mycket datorvana då, men det gick faktiskt snabbt att lära sig.
Han saknar inte truckkörningen.
– Man fick ont i nacken av att vrida huvudet hela tiden. Det är en förslitningsskada som många truckförare klagar över. Massören här har massor med jobb för att lindra det. Nej, truckkörningen saknar jag inte. De automatiska truckarna är bättre.