”Förhindra utflyttningen av livsmedelsföretag”
Livs ordförande Eva Guovelin tycker att lönsamma livsmedelsföretag som väljer att flytta sin produktion utomlands kommer undan alldeles för enkelt och för billigt. Nu vill hon se en förändring. ”Trots avsaknaden av politisk handlingskraft saknas inte konkreta förslag på effektiva åtgärder”, skriver hon.
Strukturomvandlingen inom livsmedelsindustrin pågår kontinuerligt. Livsmedelsföretagen som befinner sig i en internationellt konkurrensutsatt bransch tvingas till ständiga effektiviseringar. Digitalisering, robotisering och rationalisering av produktionen är vardag för livsmedelsarbetarna.
Utvecklingen innebär att de större livsmedelsföretagen med produktion på flera orter i Sverige ofta flyttar produktion från en anläggning till en annan. Sett över tid har många fabriker lagts ner på grund av flytt av livsmedelsproduktionen inom Sverige.
Det är en utveckling där vi som fackförbund ofta kan känna en viss förståelse för företagens strategi att rationalisera för att stärka möjligheterna till fortsatt livsmedelsproduktion i Sverige. Självklart är alla nedläggningsbeslut oavsett orsak en stor utmaning för de anställda som drabbas.
Men det är en avsevärd skillnad när ett nedläggningsbeslut innebär att en lönsam svensk livsmedelsproduktion flyttar utomlands. Då saknas den logiken helt.
Svenska företag flyttar utomlands
Vi har de sista åren sett anrika svenska livsmedelsföretag försvinna och flytta sin verksamhet utomlands. Några exempel är Findus i Bjuv, Göteborgs kex i Kungälv och nu planeras att samma sak ska ske med Semper i Götene.
I vissa fall har det handlat om aggressiva uppköp som enbart syftat till att lägga ner och flytta verksamheten till annat land. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är alldeles för enkelt och för billigt att lägga ner lönsam verksamhet för att flytta den utomlands.
Under pandemin klassades livsmedelsarbetet som en samhällsviktig funktion. Det är i grunden en självklarhet eftersom alla måste äta för att överleva. Trots det och trots vetskapen om att svensk självförsörjningsgrad av livsmedel är extremt låg förmår inte politiken att vidta åtgärder för att vända utvecklingen.
Livsmedelsstrategin, som den förra regeringen initierade, är ett vällovligt initiativ, men den räcker inte till för att nå målet om en ökad svensk livsmedelsproduktion och den hanterar inte problemet med utflyttningen.
Avsaknad av politisk handlingskraft
Det är också mycket förvånande att utflyttningsproblematiken inte alls berörs av den särskilda utredaren för livsmedelsberedskap när betänkandets förslag presenteras i en debattartikel i DN. (DN Debatt 1/2 2024).
Om Sverige inte säkerställer att det finns en livsmedelsindustri i landet finns det inte mycket som kommuner eller staten kan samordna för att garantera mattillgången i ett krisläge.
Trots avsaknaden av politisk handlingskraft saknas inte konkreta förslag på effektiva åtgärder. Det är oerhört provocerande att ett anrikt och lönsamt företag lägger ner produktionen och flyttar tillverkningen utomlands.
Lönsamhet och vinster har skapats tack vare de anställdas och samhällets insatser. De anställda anpassar sina liv efter företagen. Livsmedelsarbetarna är stolta över produkterna och lojala gentemot företaget.
De jobbar skift, de jobbar natt och de jobbar övertid. Inte sällan jobbar de i en tuff arbetsmiljö där kroppen på olika sätt slits.
Samhället bidrar till exempel med skola, kollektivtrafik och vägar. Ett lönsamt företag uppstår inte av sig självt ur tomma intet. Då finns det starka skäl som talar för att låta företagen ta ett större ansvar än vad de behöver göra idag.
Här är tre högst rimliga åtgärder för att begränsa utflyttningen av livsmedelsproduktion:
Här är tre högst rimliga åtgärder för att begränsa utflyttningen av livsmedelsproduktion:
- Inför ett säljkrav som ett första alternativ till nedläggning och utflyttning av lönsam livsmedelsproduktion.
- Låt ansvaret för hela omställningskostnaden drabba det nedläggande företaget. Det gäller hela kostnaden för exempelvis utbildnings- och omställningsinsatser och eventuell a-kassa.
- Inför en nedläggningsavgift på en tillräckligt hög nivå som företaget ska betala till staten.
Det är verkligen hög tid att regeringen ser allvaret och visar på handlingskraft. För det är en utveckling som, om den får fortsätta, förvärrar Sveriges möjligheter att säkra tillgången till mat i en krissituation.
