Livsmedelsarbetarna har lägst genomsnittslön av alla industriarbetare. Ett stort problem är också bristen på inflytande över arbetstiderna. Ett annat är den usla arbetsmiljön. Vilken av dessa frågor som ska prioriteras i förbundets kommande avtalsförhandlingar? Ja, det är det hög tid att diskutera.

[Ur nummer: 04/2003] Det är nästan exakt ett år tills Livs olika branschavtal löper ut. Men redan nu i slutet av april hålls regionala avtalskonferenser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är då grunden läggs för framtida krav.
– Att de regionala avtalskonferenserna infördes 2001 var följden av den kritik som riktades mot förhandlingsdelegationerna och att det inte fanns någon möjlighet till påverkan. När vi kommit så långt handlar det mer om armbrytning än att föra in nya krav, berättar Gerald Lindberg, Livs 3:e ordförande och avtalssekreterare.
En nyhet i årets avtalsrörelse är de lokala avtalskonferenser som hållits runt om i landet. Först ut var Livs avd 5 Malmö som samlade fackligt aktiva i Folkets Hus i början av mars för en första sondering.
Gerald Lindberg som inledde konferensen i Malmö välkomnade initiativet.
– Som medlem kan man tycka att det är tidigt att börja diskutera kraven ett år innan avtalen löper ut. Men det är hög tid att föra dessa diskussioner nu. Redan i oktober/november spikas kravlistan, sade han.

Tre parallella processer
Han berättade också om de tre parallella processer som nu pågår fram till att förhandlingarna drar igång i början på nästa år. Dels diskuteras kraven inom det egna förbundet, dels inom Facken inom industrin, dels inom LO-förbunden. (Se separat artikel)
Gerald Lindberg sade att avtalsförhandlingarna självklart ska handla om löneökning. Men de handlar också om mycket mer än så. Han uppmanade därför deltagarna att skicka in skriftliga förslag på frågor som man vill att förbundet ska driva. Han har redan fått in en del förslag från så väl klubbar som avdelningar. Och hittills är det arbetstidsfrågan som stått i centrum och bristen på inflytande över den.

Arbetstiderna diskuteras
Arbetstiden var också en av de frågor som diskuterades livligt i Malmö. Många positiva röster hördes när det gäller den arbetstidsförkortning som Facken inom industrin förhandlade fram i förra avtalsrörelsen. I Livs tog den formen av ett individuellt livsarbetstidskonto.
På mötet framkom att man vill att förbundet ska fortsätta på den inslagna vägen. Ett dilemma som dock framkom var möjligheten att ta ut tiden i pengar, om det var bra eller dåligt. Något som flera återkom till var svårigheten att ta ledigt när man själv vill.
– Det är lätt att ta en eller två dagar ledigt, men svårt att ta en timme här eller där. Kompledighet existerar nämligen inte på min arbetsplats. Ska man gå på ett utvecklingssamtal på dagis klockan tre får man ta ledigt en hel dag. Att ha möjlighet att ta ut timsemester är därför verkligen en fördel, sade Håkan Johansson, klubbordförande på Swedish Match i Malmö.
Och fördelen med timsemester var det många som skrev under på. Men självklart finns också mycket annat att göra på avtalsområdet, vilket påpekades.
– Jag efterlyser ett nattarbetsavtal. Obekväm arbetstid ska kosta, det är alldeles för billigt idag med tanke på de sociala konsekvenser det för med sig, sade Bengt Jönsson, klubbordförande på Skånemejerier i Malmö.

Dålig arbetsmiljö
Den dåliga arbetsmiljön inom branschen blev också belyst.
– Förbundets undersökning visar att det är taskigt ställt – men hur ska vi gå vidare? Det undrade Gerald och fortsatte:
– Livsmedelsarbetarna pensioneras i snitt vid 59 års ålder. Jobbar inte längre för då är de slut. Det håller inte. Alla måste ha möjlighet att jobba fram till pension och därefter få ett drägligt liv.
Ett problem som diskuterades var att de fackligt aktiva inte hanterar de lagar eller avtal som faktiskt finns på arbetsmiljöområdet och att det gäller att driva arbetsmiljökrav på samma sätt som man driver andra krav. Arbetsgivarnas bristande kunskap på detta område diskuterades också och vad man kan göra åt detta.
Nödvändigheten av kompetensutveckling för alla medlemmar var också uppe för diskussion. Det som efterlystes var bland annat kunskap i just arbetsmiljö men även i industriengelska, maskinkunskap, data och hygien.

Kompetensutveckling
– Det här är något som det är svårt att få arbetsgivarna att satsa på, konstaterade Håkan Persson, klubbordförande på Samfood i Fosie, och jämförde med de ansträngningar som görs på kvalitetssidan.
– När kunderna ställer krav blir det fart på arbetsgivaren. En väg kan kanske vara att få in skrivningar om kompetensutveckling i kvalitetskraven, sade han.
När det gäller denna fråga uttryckte Gerald Lindberg en enda önskan.
– Det pratas mycket om kompetensutveckling, men jag vore nöjd om jag fick in en enda enkel skrivning: att arbetsgivaren inte får säga upp någon på grund av bristande kompetens. Det är tyvärr så idag att vid omorganisering har arbetsgivaren rätt att friställa om den anställde inte har rätt utbildning.

Ackorden kvar
Ackord har diskuterats i decennier men fortfarande finns de kvar. I Malmö verkade alla överens om att ackorden måste bort, vilket det också finns kongressbeslut på…
En annan fråga som diskuterades med stort engagemang var reglerna för permission. Här fanns flera konkreta förslag som att byta ordet kan mot ska, definiera vad som menas med nära anhörig, ledigt för att fira sin 60-årsdag och så vidare.
Sista punkten för dagen men nog så viktig var hur kvinnolöner ska hanteras.
– Det inte är korrekt att tala om kvinnolöner men som grupp ligger kvinnorna väsentligt under genomsnittslönen om man jämför med männen, underströk Gerald Lindberg som hellre ville tala om låglönegruppen bland Livs medlemmar.

Kvinnolönerna
Och att denna grupp kommer att prioriteras i avtalsförhandlingarna, det var han helt övertygad om. Enligt SCB:s lönestatistik finns ungefär 10 000 personer inom tillverkningsindustrin som har löner under 15 000 kronor. De flesta finns inom livsmedelsindustrin.
Gerald Lindberg påpekade dock att det är svårt att rikta pengar till denna grupp. Det finns en medvetenhet om problemet och vilja att göra något åt det. Frågan är hur det ska gå till.
– Vi måste träffa individerna, procentuella ökningar fungerar inte. Och höjs tarifflönerna får man en korkeffekt, alla andra höjs också och klyftan består. Det gäller att hitta dem som är berörda och träffa överenskommelser mellan arbetsgivare och fack. Det här är en fördelningsfråga. Problemet är att arbetsgivarna inte är intresserade av fördelning. Det gäller att få acceptans för detta och det är inte lätt.

Fotnot: Genomsnittslönen för livsmedelsarbetarna ligger på 16 731 kronor.