Redan vid midsommar började de på Cloetta i Norrköping att tillverka de klassiska tomtenissarna av skum. Det kändes minst sagt lite konstigt konstaterar kvinnorna i packen.

[Ur nummer: 12/2003] Det ligger en tät dimma över östgötaslätten. Gräs och träd är täckta av rimfrost. Det är mitten av november. Det känns att vi går mot jul och julförberedelserna börjar sakteligen komma igång. På godisfabriken i Norrköping har man dock hållit på ett bra tag med detta.
Kvinnorna skakar samfälligt på huvudet åt provkörningen av jultomtar som de gjorde i juni. Det var säljarna som efterfrågade prover att ha och visa kunderna. Det är förklaringen. Själva produktionen kom sedan igång i augusti. Det krävs för att hinna bygga upp ett lager till jul. I butikerna säljs tomtarna styckvis över disk.
   – De är väldigt populära. Det är mammas tomtar. Det har mamma gjort. Det brukar min dotter som är fem år säga stolt, berättar Lena Morén.
  I vanliga fall arbetar hon i packsalen. Men en dag i veckan går hon därifrån över till en speciell linje för att packa julenisser. Så kallas de nämligen.   Det är vad som står på de röda kartongerna som kvinnorna lägger ner tomtarna i. Julenisser är ett konstruerat ord som skapats för att gå hem i både Norge, Danmark och Sverige.

Manuellt och enformigt
Att packa dessa sega gubbar är ett manuellt arbete. Volymerna är små och det har inte ansetts lönsamt att automatisera denna produktion. De gjutna figurerna välts ur sina formar upp på packbandet. På var sin sida om det står sedan kvinnorna och plockar tomte för tomte som glider fram. Tomtarna är decimeterstora och läggs ned i pappkartong en och en i lager om tio. Totalt blir det sextio tomtar i varje kartong.
Det är ett ganska så slitsamt. Samma rörelse som upprepas gång på gång. Många av kvinnorna har värk. Och denna typ av manuellt arbete frestar på det redan onda.
– Ont i nacken hade jag dock redan innan. Jag jobbade inom långvården och försökte hindra en patient från att kasta sig ut från ett fönster. Jag tog tag i hennes fötter och då knakade det till. Det är den skadan som nu gör sig påmind, säger Lena Morén men tillägger:
– Det här jobbet är okej ändå. När vi packar manuellt så har vi större möjlighet att prata med varandra. Det är en bra grupp. Vi har roligt tillsammans. Tonen kan låta rå men är egentligen väldigt hjärtlig.
Och den goda stämningen smittar av sig. Det är inte alltid man blir upprymd av ett besök inom livsmedelsindustrin. Men det blir jag här. Här finns ett påfallande gott kamratskap och det skrattas mycket. Men det är en sak som bekymrar dem. Det kan jag inte undgå att märka. De har mindre att göra jämfört med tidigare år och visstidsanställda har sagts upp. Det har inte heller varit tal om övertid som annars brukar vara vanligt den här tiden på året. Det skapar oro inför framtiden. Det är bara att hoppas att det är en tillfällig svacka.
De vita och rosa tomtarna med jordgubbsmak säljer i alla fall bra. De är det enda uttalade julgodis som tillverkas här. Cirka 30 ton tomtar per år handlar det om. Produktionen flyttades hit från Ljungsbrofabriken i samband med att Cloetta köpte upp fabriken i Norrköping.
Det de specialiserat sig på i Norrköping är sockerkonfektyr som gelé, skum och dragéer. Den söta doften går igen i hela fabriken liksom det tunna lager av vitt puder som täcker det mesta. Det är majsmjöl som används för att det som tillverkas inte ska klibba fast.

Lång ledighet
Hur firar då kvinnorna vid tomtenisselinjen jul? Jo, det visar sig att det är en typisk svensk jul som gäller för i stort sett alla. Det hålls hårt på traditionerna både vad det gäller julmat och Kalle Anka på julaftonen.
Det de helst pratar om är den långa julledigheten som de alla ser fram emot. Fabriken stänger i stort sett från den 19 december fram till och med trettonhelgen den 7 januari. För att klara det har de sparat semesterdagar eller har innestående komp för att täcka de klämdagar de skulle ha jobbat. Det här är lite av en tradition.
Anneli Råsberg konstaterar att de får extremt lång ledighet i år och att det ska bli väldigt skönt.
* Vad har du för planer?
– Jag kommer att vara hemma och ta det lugnt. Vi har ingenting speciellt planerat. På julaftonen brukar vi på förmiddagen vara hemma hos mina föräldrar, på eftermiddagen är vi sedan hemma hos oss själva.
Hon har tre barn 18, 15 och 13 år gamla.
* Har du börjat köpa julklappar?
– Nej, barnen brukar få pengar, det är enklast så. Då kan de köpa precis det de vill ha. Femhundra kronor per barn brukar vi ge. Sedan brukar de få något symboliskt för att det ska bli lite inslagna paket också.
Mitt emot henne på linjen står Waileth Liljekvist och plockar tomtar med van hand. Hon berättar hur hennes familj på julaftonen åkt runt till alla men att de slutat med det.
– Istället firar vi jul hos mamma ett par dagar före julaftonen. Då samlas hela släkten.
Julafton firar hennes familj numera hemma i lugn och ro.
– På förmiddagen går vi till minneslunden och tänder ljus för min far och svärföräldrarna. Sedan flyter dagen på med TV och middag på kvällen.
Hon har två söner, 15 och 11 år gamla. För hennes del blir det inte heller så mycket julklappar som ska inhandlas.
– Pojkarna åker snowboard och har önskat sig säsongskort till Yxbacken, Pernilla Winbergs träningsbacke. Korten kostar tusen kronor styck så mycket mer blir det inte.
Den långa julledigheten är som sagt något som hägrar för de flesta. Det finns dock en som kanske är lite mer förväntansfull än de andra: Matilda Forsberg.
Hon och hennes sambo ska nu bli med hund, en irish soft coated wented terrier.
– Vi har pratat om att skaffa hund länge men nu blir det äntligen av. Rent praktiskt är det inga problem då min sambo arbetar ständig natt, berättar hon.
I början av december ska de hämta hem Viggo som de döpt valpen de valt. Då är han bara åtta veckor gammal.
Så det blir till att ta det lugnt i jul. Så att den lille nye familjemedlemmen inte blir helt förvirrad.
Ett bekymmer har de. Hur ska de göra med granen? Kommer valpen att klara av en sådan eller får det bli en utegran i år?
På jobbet är det dock andra saker som uppfyller henne än tankarna på hunden. Som vikarierande huvudskyddsombud är hon engagerad i den hörselkontroll som samma dag genomförs på fabriken. Samtliga anställda ska undersökas.
– Jag hoppas att detta leder till att fler använder hörselskydd i framtiden, säger hon.

Nästan alla jobbar tvåskift
Det är tvåskift som gäller för dem alla men det finns undantag. Som Carina Parehag som arbetar ständigt förmiddagsskift, från halv sex till halv två.
Det är enda möjligheten att få tillvaron att fungera då hon är ensamstående med tre barn 17, 14 och 10 år.
* Har du börjat köpa julklappar än?
– Jag försöker dela upp det så att jag köper lite i november och lite i december. Är man ensamstående går det inte att köpa allt på en gång.
Hon ha inte heller planerat att göra något särskilt under långledigheten utan tänker bara ta det lugnt.
– Julafton firar vi hemma hos mina föräldrar. Dit kommer också min syster och bror med familj.
* En sista fråga: Hur ser julfirandet ut på fabriken?
– Det brukar vara julbord sista dagen vi jobbar innan jul. I år blir det dock inget. Vi ska ha personalfest i stället i början av december tillsammans med Ljungsbrofabriken. Julklappen vi brukar få är en kartong med mat. Det verkar dock som ju större företag dessto mindre till jul, säger Carina Parehag.