Fem tusen människor dör varje dag av skador och sjukdomar de ådrar sig på jobbet, rapporterar ILO, International Labour Office, som föreslår att en speciell dag införes då vi ska minnas offren.

[Ur nummer: 12/2003] Varje dag året runt dör alltså fler människor av olyckor och sjukdomar, som drabbat dem på jobbet, än de som dog i terroristattacken mot World Trade Center. Två miljoner årligen, framgår det av ILO-rapporten Safety in Numbers.
Ytterligare 270 miljoner människor skadas varje år av olyckor på arbetsplatser och 160 miljoner blir sjuka på jobbet. Arbetsplatsen är ett mycket farligt ställe att vistas på.
Bakom statistikens kalla siffror finns i varje enskilt fall en personlig tragedi. En familj som mister en kär medlem och kanske förlorar sin försörjning. För de mest utsatta kan ett par dagars sjukfrånvaro betyda att familjen inte får mat för dagen. Det är inte ovanligt att en familjemedlem måste sluta sitt jobb för att vårda skadade och sjuka familjemedlemmar.
Nära en tredjedel av de arbetsplatsrelaterade dödsfallen vållas av cancer. Asbest, cancerogena kemikalier och radioaktiv strålning är de vanligaste orsakerna. Skiftarbete och nattarbete, liksom stress och höga krav leder till hjärt- och kärlsjukdomar som orsakar 23 procent av dödsfallen. Passiv rökning på arbetsplatserna orsakar både cancer och hjärt- och kärlsjukdomar och kräver omkring 200 000 dödsfall årligen.

Farlig industri flyttar
Olyckor på arbetsplatserna kräver 1 000 människoliv varje dag över hela världen eller cirka 350 000 på ett år. Bristen på säkerhetsarbete i företagen är en vanlig orsak. En svag lagstiftning som inte kräver att företagen använder känd teknik och skyddsutrustning spelar också stor roll. 
Relativt sett färre människor skadas eller blir sjuka av förhållandena på arbetsplatserna i de rika länderna i Västeuropa, USA, Kanada och Japan än i övriga delar av världen. Det beror inte bara på att säkerhetsarbetet kommit längst där utan också på att farlig industri flyttats till länder med lägre krav på säkerhet på arbetsplatserna. 
Det i sin tur leder till fler olyckor än om industrin varit kvar i länder med striktare regler. Men där minskar olyckstalen och antalet sjukskrivna. Den rika världen exporterar sina problem i stället för att göra något åt dem. Det är djupt omoraliskt att sätta ett lägre värde på ett människoliv i vissa länder än i andra, skriver ILO. 
Tittar man närmare på statistiken visar det sig att i de rika länderna inträffar visserligen minst olyckor med dödlig utgång per 1000 arbetande. Antalet dödsfall orsakade av sjukdomar och olyckor per tusen arbetande är dock lägre i Indien och Kina, men där är antalet dödsolyckor högre. En förklaring är den ökade stressen och skiftarbetet i de rika länderna som gör att de psykiska sjukdomarna ökar i de rika länderna medan de fysiska minskar. En annan kan vara att cancersjukdomar som tar lång tid att utveckla är vanligare i den rika världen. I fattiga länder avlider människor av andra orsaker innan de hinner drabbas av cancer.

12 000 döda barn varje år
12 000 barn dör i olyckor på arbetsplatser varje år. 250 miljoner barn mellan 5 och 14 år arbetar. Hälften av dem heltid. Vart femte arbetande barn är under tio år. Flickor arbetar ofta i de värst utsatta jobben. Barnarbete är olagligt och förekommer därför ofta i den informella sektorn. Barns arbetsplatser är ofta mer osäkra och ohälsosamma än de vuxnas.  
Även om antalet olyckor i högriskjobb, liksom antalet anställda, minskat i de industrialiserade länderna genom rationaliseringar och teknisk utveckling, har samtidigt andelen av de anställda som dödats och skadats ökat när arbetstempot skruvats upp. En intressant jämförelse är att timmerhuggare i North Carolina i USA löper 15 gånger högre risk att råka ut för en dödsolycka än en byggarbetare i utvecklingsländerna.  
Globaliseringen innebär å ena sidan att ny teknik kan spridas med förbättringar i arbetsmiljön och en minskning av riskerna för skador och sjukdomar som följd. Å andra sidan leder outsorcing med ökad användning av underleverantörer och kontraktstillverkning till att en större del av produktionen hamnar i länder där arbetarskyddslagstiftningen är sämre. Produktion flyttas också till mindre företag, där olycksrisken är större därför att de saknar resurser till säkerhetsarbete.

Män drabbas värst
Män drabbas värst av skador och sjukdomar på jobbet. 80 procent av alla olyckor drabbar män, i den rika världen 86 procent. Bara i jordbruket drabbas kvinnor värre, värst i de fattiga länderna. Där har kvinnorna de mest riskfyllda jobben, till exempel att blanda och sprida giftiga bekämpningsmedel. Av jordklotets 1,3 miljarder jordbruksarbetare dör 170 000 varje år av sjukdom eller skador från arbetet.
Kvinnor i vårdyrken drabbas av utslitna ryggar liksom av stress orsakad av brist på möjlighet att påverka sitt arbete. I många kvinnoyrken är arbetsmomenten ideliga upprepningar av samma rörelser. Kvinnor har oftare dubbelarbete.
Gruvarbete är sannolikt den farligaste verksamheten. Branschen svarar för en procent av världens arbetsstyrka, men fem procent av de dödliga olyckorna. Varje dag omkommer 40 gruvarbetare, 15 000 om året.
I byggbranschen dör 60 000 människor varje år i olyckor. Flera hundra tusen skadas allvarligt. ILO påpekar att byggarbetare som tvingas att leva hemifrån långa tider under dåliga förhållanden, särskilt i utvecklingsländer, dessutom löper ökad risk att dra på sig sjukdomar som tuberkulos, malaria, kolera och hiv/aids.I USA är det 16 gånger farligare att vara fiskare än polis. I Danmark är risken för dödsolyckor 25 -30 gånger högre bland fiskare än bland dem som jobbar på land.
I den informella sektorn är olycksrisken allra störst. Dess affärsidé är ju att strunta i all säkerhetslagstiftning. Bristen på arbetarskydd och rättigheter för de anställda är total. Den informella sektorn växer snabbast och sysselsätter enligt ILO hälften av världens arbetare. I till exempel Pakistan och Bangladesh utgör den 70 procent av arbetsmarknaden. Det senaste decenniet har 90 procent av alla nya jobb i Afrika skapats i den informella sektorn som ILO menar är en integrerad del av globaliseringen.

10 000 miljarder kronor
ILO beräknar kostnaden av arbetsskadorna till 4 procent av världens samlade BNP, en årlig kostnad på ofattbara 1 251 miljarder dollar eller ca 10 000 miljarder kronor.
I utvecklingsländerna uppgår kostnaderna till 10 procent av BNP.
En tredjedel av alla arbetslösa är arbetslösa på grund av de skador de ådragit sig i jobbet. 40 procent av alla förtidspensioneringar beror på skador eller sjukdomar orsakade på arbetsplatserna. Var tjugonde anställd tvingas vara frånvarande från jobbet varje dag beroende av arbetsskador och sjukdom.  
I EU skadas varje år fem miljoner anställda av olyckor på jobbet och tvingas vara borta mer än tre dagar från jobbet. 150 miljoner arbetsdagar går förlorade.
I en WHO-rapport från 1999 noteras:
– På nationell nivå finns en växande oro över att företagens kostnader för arbetsrelaterade skador och ohälsa orsakade av bristfälliga hälso- miljö- och säkerhetsarrangemang flyttas ut från företagen. Om dessa kostnader stannar i företagen bidrar det till att reducera samhällets ekonomiska börda.

Starka fackföreningar hjälper
En engagerad företagsledning är en nyckel till säkra arbetsplatser, konstaterar ILO och tillägger: – Ju starkare fackförening desto säkrare arbetsplatser.
Sverige ses som ett bra exempel, där den höga säkerheten på jobbet är ett resultat av en långsiktig politik och trepartssamarbetet mellan fackföreningar, arbetsgivare och staten. Enligt ILO råder här ett positivt samband mellan konkurrenskraft och hög säkerhet på arbetsplatserna.
Länder med högst konkurrenskraft har också de lägsta olycksriskerna. Därmed faller argumenten om att man av konkurrensskäl tvingas avstå från säkra arbetsplatser och flytta till länder med svagare regler för arbetsskyddet. 
ILO konstaterar kort: Olyckor är inte ödesbestämda. Sjukdomar är inte slumpmässiga. De förorsakas av något.
Kunskapen om hur man undviker olyckor finns. ILO konstaterar: – Om den bästa möjliga befintliga tekniken för att åstadkomma säkrare arbetsplatser användes, skulle antalet omkomna vid olyckor minskas från 360 000 till 60 000 per år. 300 000 liv skulle kunna räddas varje år! 
Därtill skulle 200 miljoner människor slippa att skadas vid arbetsplatsolyckor.