Vasa bryggeri i Sundsvall blåser liv i gamla läskedrycker

Julmust är deras storsäljare men även Trocadero, Portello, Loranga, Citronil, Guldus och Cuba Cola säljer bra. Etiketter så väl som innehåll anspelar på en svunnen tid. Det är Vasa bryggeris koncept: Nostalgi.

[Ur nummer: 12/2005] Vasa bryggeri är ett ganska nytt företag, det startades 1997. Först låg det inne i centrala Sundsvall men sedan en tid tillbaka ligger bryggeriet i det lilla samhället Nolby, en och en halv mil söder om Sundsvall. Egentligen är det en läskfabrik, för här bryggs ingen öl. Även om det inte är någon stor arbetsplats, här arbetar ett tiotal personer, så är det ett viktigt tillskott i en region med hög arbetslöshet.

Problem med kolsyra
Det är julmust som ska produceras den dag jag besöker fabriken, men linjen står still.
– Vi har fått problem med kolsyreaggregatet. Enklare fel kan vi själva åtgärda men det här var för komplicerat för oss, berättar Joakim Engstrand, som är en av de tre anställda som jobbar ute i produktionen.
En elektriker har tillkallats men inte heller han har lyckats lösa problemet. Nu står hoppet till tillverkaren av maskinen.
Klockan är snart 12 och produktionen har stått still sedan i morse. Även om stämningen är lite uppgiven så råder ingen direkt panik. Dagens order är levererade och de har tillräckligt i lager för att slippa övertid.
Joakim Engstrand har jobbat på bryggeriet i sju år. Han har bara positivt att säga om sin arbetsplats. Arbetsmiljön har blivit bättre sedan de flyttade till större lokaler och sammanhållningen är god.
– Det märks också att det går bättre och bättre för oss. Vi får allt mer att göra i takt med att vi får allt fler order.
Jan Wernberg nickar instämmande. För honom är det extra betydelsefullt att de har mycket att göra. Han hoppas nämligen på fast jobb. Han har varit fast anställd tidigare men sades upp på grund av arbetsbrist. Sedan fick han komma tillbaka när det åter började gå bra för bryggeriet och på den vägen är det. Han arbetar för det mesta i plocken.

”Det mesta plockas för hand”
– Det är ett rätt tungt jobb. Det mesta plockas för hand och det blir ett par ton per dag, säger han.
Det är dock inte ett lika slitigt och bullrigt jobb som när han arbetade på Mineralvattenfabriken Liljan i Nacksta.
– Där tappade vi allt på glasflaskor, här är det plastflaskor som gäller.
Han jobbade på Liljan fram till 1978 då fabriken lades ned. När han fick jobb på Vasa bryggeri var det tack vare denna tidigare yrkeserfarenhet. Och en hel del går igen.
– Det är flera läsksorter som jag känner igen från den tiden, som Syd, Siddni och fruktsodan. Inte bara innehållet utan även etiketterna är desamma.