– Det finns så många fördomar mot kampsport. Det behöver inte vara något för testosteronstinna grabbar. Vi har startat en studiecirkel för tjejer som rör sig ute på stan på kvällarna. De vill öva självförsvar, säger Mattias Karlsson.

[Ur nummer: 02/2009] Det är onsdagseftermiddag och Mattias Karlsson skyndar iväg från jobbet på Fazers bageri i Lidköping. Han ska hinna hem och byta om innan han åker till träningslokalen i centrum. Han är instruktör i koreanska kampsportstekniker. Tjejernas självförsvar som han berättar om är ett nytt inslag. Det är sammansatt av olika utbyggnader av hapkido.
– Det är rent självförsvar med vapenteknik. Vi har den långa staven, käppen, nunchaku, säger han och pekar på två pinnar som binds ihop av en kedja.
Det är sådan som man ser i karatefilmer. Det är en del av fördomarna mot kampsporten som han vill komma åt.
– Det måste vara lite hårt, säger han. Om en tjej håller på att bli våldtagen går det inte att bara puffa bort förövaren. Det gäller att skrika, att gripa tag i ett redskap, ett vapen. Det kan vara en pinne, en kvast som man bryter av. Och så gäller det att komma upp från marken om man hamnat där.
* Har du tränat länge?
– Sedan jag var åtta år. Nu är jag 39 år. När jag var ung körde jag mycket kampsporter, till exempel taekwondo. Det gör ofta unga grabbar. Hapkido är inte så intensivt. Det är rent självförsvar. Jag tog med min morsa på judo när jag var ung. Hon fick orange bälte.

Kampsport i stället för fotboll
Han säger att han fastnade för det orientaliska för att inställningen, filosofin, disciplinen passade honom. När andra spelade fotboll höll han sig till kampsporten. Han tror att den gör unga människor lugnare. Den gjorde honom lugnare.
– Man kan slå ur sig ilskan under ordnade former. Då får man självkontroll. Man kan slappna av. Här får man också en möjlighet att respektera äldre. Det finns så lite av det i Sverige. Inom kampsporten respekterar man sin tränare och varandra.
Träningslokalen kallas ”dojang”. De har haft den i ett år. Det finns regler för hur man ska uppför sig i den. Man ska buga när man kommer in och går ut. Träningsdräkten ska vara hel och ren. Mobiltelefoner avstängda och så vidare.
På golvet ligger en grå skumgummimatta och på väggarna sitter speglar och röda och blå slagpåsar. Gröna krukväxter vid ingången ska återlämnas till grannen ovanför.
Några av tränarna i klubben har varit riktigt framgångsrika i koreansk svärdkonst (haidong gumdo). De har tagit medaljer i VM. Mattias var med i SM i taekwondo när han var i 20-års?åldern. Som bäst kom han femma.
– Tävlar man är det riktigt tufft. Det är hårda sparkar, fast inte mot huvudet för nybörjare.
* Gör det ont?
– Jo, det är klart att det gör. Men man tränar upp sig så att man kan ta lite smällar mot kroppen. Det var roligt på den tiden, när jag var ung. Nu håller jag mig till traditionell träning och självförsvar.
Några unga killar kommer ner i lokalen. De undrar när de får gradera om till gult bälte. De missade graderingen sist. Mattias säger att de kan ringa honom senare. Så ordnar han det.
Han är angelägen om att nyansera bilden av kampsport. Det är en del av idrottsrörelsen. Han själv är kassör i föreningen som heter Moodowon Martial Arts. Medlemmarna utgörs av både män och kvinnor, även om männen dominerar. Några av arbetskamraterna på bageriet är med.
Jag undrar om det fungerar, självförsvaret alltså. Händer det något i verkliga livet blir man då inte bara paralyserad och rädd?

Funkar i ett nödläge
– Det fungerar, säger han. Jag vet att det gör det. Det sitter i ryggmärgen. Men man måste välja det försvar som situationen kräver. Det är det vi försöker lära ut. Det handlar om avvärjning, blockering, grepp för att komma loss. Om situationen är riktigt farlig för till exempel en tjej handlar det om att ta till grövre tekniker som sparkar mellan benen, ta tag i örat och ögat.
Nybörjargruppen i haikido börjar att värma upp. De joggar runt i lokalen och övar att falla. Det är grundläggande, att falla utan att skada sig.

Namn: Mattias Karlsson.
Ålder: 39 år.
Familj: Tjej och barn.
Yrke: Arbetande förman på Fazers bageri.
Fackligt uppdrag: Ordförande i bageriklubben.
Favoritmat: Thaibuffé.
Dold talang: Har en egen firma som importerar kläder och olika tillbehör från Asien.
Drömsemester: Att åka till Asien, har aldrig varit där.